Helgen v. 48

Den här helgen har kommit och gått lika snabbt som de flesta, men ändå lyckad. I fredags blev det en tidig kväll på grund av tidig avresa till Edinburgh dagen efter, så blev lite utav ett pyjamasparty och videokväll. De har ett relativt stort utbud av filmer att låna på universitetsbiblioteket med en bra blandning av smala och breda engelska och utländska (dock inga svenska vad jag sett) filmer, så vi brukar se en film i veckan ungefär ihop eller så ser jag en själv med datorn i sängen. Har hittills sett tre av Pedro Almodóvars filmer, och måste säga att de är välgjorda men jag förstår inte direkt vad han vill förmedla med dom, utan känns ofta rätt konstiga. Lördagen gick som tidigare berättat åt helt och hållet till Edinburgh-resan, och jag gick och la mig rätt tidigt.
Idag var jag först uppe vid 10-tiden och gick ner till gymmet. Det är inte det största gym jag har sett, men det funkar och lätt att använda då det bara är tre trappor ner från mitt rum. Söndagmorgnar har ju annars inneburit roddträning, men det har jag sedan två veckor slutat med. För de som kännt mig under större delen av mitt liv är väl inte det någon överraskning direkt. Jag och organiserad verksamhet går ihop som Celtic- och Rangers-fans, för att hålla mig lite till helgens skottska tema. Så kör på nu själv på löpband, roddmaskin och multi-maskinen i gymmet istället. Sen blev det sedvanligt en ganska lång och stor brunch med gröt, äggröra med bacon, tomat och potatisbullar, och en kopp kaffe, för att sen plugga i biblioteket på eftermiddagen.
Efter middagen så var det nära att jag nästan klippte mitt hår, det börjar bli ganska långt, men tog bara bort lockarna i nacken med hjälp av en kompis. Så nu ser det inte lika risigt och lockigt ut där bak iallafall, tänkt spara det lite längre över vintern nu och sen klippa det kort till våren.
Nu på kvällen så var det premiär för den brittiska filmatiseringen av Mankells Wallander med Kenneth Branagh i huvudrollen, har tydligen blivit en boksuccé här. Första avsnittet, av tre, var "Sidetracked" (Villospår) och var faktiskt rätt spännande även fast jag läst boken. Den engelska tv-deckarkänslan känns igen, men väldigt konstigt hur de uttalar många av namnen på personer och platser så man knappt känner igen dom eller förstår någonting alls. Bra söndagskvällsunderhållning dock, så kommer se de andra två kommande veckorna.
Traditionsenligt denna söndag så måste jag ju även avsluta med att spela den här helgens nationalsång:

bob hund - "Helgen v. 48"

Edinburrrrgh!

Igår var det då dags att äntligen ta sig en bit utanför Durham igen, vilket inte skett på ett tag. Resan arrangerades av the International Student Association, och målet var inte vilket som helst, utan den skottska huvudstaden Edinburgh! Biljetterna till resan hade sålts slut i tre omgångar, så till slut var det 5 bussar som åkte iväg. Eftersom det bara var över dagen och tar nästan tre timmar att åka dit med buss så fick jag gå upp 05:45 för att vara vid kårhuset 06:30 och avresa en halvtimme senare. Resan gick rätt smidigt genom Northumberland och upp till Skottland för att till slut nå Edinburgh tidig förmiddag.Väl framme så var det ganska fritt fram att göra vad man ville. Den här helgen var det tysk julmarknad i centrum med massa olika stånd och karusseller. Började dock med att besöka slottet, som ligger liksom andra delar av staden uppe på avkylda vulkantoppar vilket gör att man får en riktigt bra utsikt över staden därifrån. Själva slottet var nästan mer som en mindre liten by med stora borggårdar och vägar längs muren med kanoner ut från slottet. Man kunde även gå ner i de tidigare fängelsehålorna och se hur de behandlade tillfångatagna jenkare och fransoser.

Efter det så gick vi för att inta lunch, vilket alltid är svårt i en större grupp så det blev till slut någon pizza/pasta/hamburger-kedja med amerikanskt tema istället för något typiskt skottskt (fast vet fan om jag hade velat pröva haggis). Jag hade dock en riktigt god chili con carne så rätt nöjd ändå, och det fanns gott om säckpipe-musik, kiltar och utklädda William Wallace-kopior så det räckte. Där efter så delade vi upp oss för att gå runt lite i staden i mindre grupperingar för att göra det enklare. Jag och Philipp hoppades på att hitta massa schyssta små klädbutiker då jag hade hört att det skulle finnas en hel del. Vi måste isånnafall gått i helt fel delar av staden, för allt vi hittade var stora kedjor som H&M och Topshop, som hade större utbud än i Durham men inte riktigt något speciellt ändå, eller väldigt exklusiva och flådiga butiker. Lite lätt besvikna men ändå vid gott humör efter en promenad genom staden mötte vi upp med det tidigare gänget igen vid marknadsplatsen. Nu hade mörkret lagt sig och staden såg rätt annorlunda ut men väldigt mysig med massa upplysta byggnader och gator.Det såldes mest olika maträtter och mössor och vantar, så efter att ha glidit runt lite och kollat så bar det av till dryckesdelen för att inta lite varmt tyskt glühwein i kylan. Är ungefär som glögg, men dom har fått för sig att en apelsinklyfta i koppen ska vara god. En bra avslutning på en trevlig dag! Lyckades till slut också precis innan avresan skulle ske att hitta en halsduk i skottska klanfärger, så shoppingen var inte helt värdelös ändå.

I'm an international student

Innan jag själv åkte hit till England som utbytesstudent (ingen aning om någon härifrån åkt till Uppsala, men man säger väl så ändå) så var min bild av internationella studenter ganska klar. De bor i utkanten av staden, umgås mest med varandra, jobbar extra i baren på någon student-pub och serverar dig fel sorts öl fem gånger innan du får rätt. Förstod aldrig riktigt varför det nästan alltid följde detta mönster. Nu när jag är här har jag fått ett helt annat perspektiv på saken. Utan att ens egentligen ha agerat på något särskilt sätt så har jag kommit på mig själv med att till en viss nivå uppfylla alla tre tidigare nämnda krav. Jag bor cirka en halvtimmes promenad från centrum, äter mina måltider och spenderar kvällarna till stor del tillsammans med andra internationella studenter, och jag jobbar numera även extra i baren. Riktigt så isolerad som jag tidigare upplevt andra studenter har jag dock inte blivit, utan jag försöker omge mig även med britter såklart, men det är en lite rolig upptäckt som gjort att jag fått lite av någon form av förståelse. Så när jag kommer hem ska jag glatt ta jobb med att kontrollera student-leg i dörren på Svantes Pub.

Appropå pub så har jag ju då som tidigare nämnt blivit en av de aderton (drygt något sådant) som jobbar i baren här på college, och i förrgår så gjorde jag äntligen (för att knyta lite det till "de aderton") debut bakom disken. Det var en bra kväll att börja på eftersom det var riktigt lugnt då de flesta var i the JCR (Junior Common Room) för jazz- och rockkonsert. Fick dock hälla upp en hel del pints och blanda till diverse enklare drinkar och shots. Va riktigt kul allt som allt, och man fick chansen att prata lite mer med folk både bakom och framför baren. Tyckte dessutom jag gjorde ett ganska bra jobb och var hjälpsam och vänlig när jag tog beställningar. Det fick ju vissa (o)kamratliga personer för sig att utnyttja och sätta mig på prov min första dag på jobbet.

Nästa blir på onsdag, och då räknar jag med lite mer drag men nu är jag ju varm i kläderna så ska inte bli några problem. Funderar för övrigt att ta mig en tur till IKEA för att där då bland annat inhandla lingondricka så jag kan introducera drinken Vargtass i baren för att verkligen få till lite extra svensk influens i baren.

Smorgasbord

Har inte skrivit så mycket på sistone, ber lite om ursäkt, men är väl samtidigt ett gott tecken antar jag. Har haft två mindre uppgifter som skulle in och haft ganska fullt upp annars med. I torsdags var det lite internationell stämpel över kvällen här. Eftersom det var formal dinner i matsalen så fick man hämta ut ett matpaket, men det står man sig inte långt på så tyckte det vore roligt att laga något istället. Vad vore då bättre än riktiga svenska köttbullar att bjuda på! Det inspirerade även Yolanda som bestämde sig för att laga till spansk omelett, tortilla de patata. Efter lite missförstånd om när vi skulle inhandla varorna så fick jag springa ner på stan och bestämde mig då för att köpa färdiga köttbullar som innehöll nästan samma sak som i det svenska receptet för att det inte skulle ta sådan tid. Med färdiga så menar jag förresten inte färdigstekta och klara som i Sverige, utan bara färdigrullade köttfärsbollar, såg sjukt konstigt ut. Dock blev de faktiskt ganska bra, och tillsammans med kokt potatis och en ljus gräddsås smakade det riktigt gott till slut. Var bara lingonsylten som fattades, men det tycker jag egentligen inte om, fast ska det va ska det va!

Sen gick vi ut ett stort gäng till den italienska puben Fabio's för att gå på internationell musik-fest. Spelades ingen svensk musik, men däremot en del fransk hip-hop, reggaeton och italiensk och spansk pop, fast kände bara igen Gypsy Kings. Lyckades friska upp mitt motorik-minne (om jag har något) och bjuda på några rostiga salsa-steg från gymnasiet. Va en riktigt kul kväll och smockat med folk från lite varstans i världen.

Igår blev det lite fortsatt internationellt mat-tema då Felix bjöd på holländska pannenkoeken, vilka var precis likadana som vanliga pannkakor, men gott var det i alla fall ihop med vaniljglass och Nutella. Själv bjöd jag på Gott & Blandat som jag fått i ett paket från mamma och pappa. Det var mycket uppskattat, även bland icke-svenskarna, fast saltlakritsen gick inte hem hos Philipp. Helt oförståeligt, är ju dom bästa!

Det går bra nu, kompis, det går bra nu!

I'm back baby!! Har först äntligen gått och blivit helt frisk, är riktigt skönt. Var nog bra att ta en helt vit helg och sova tidigt, även om jag nog gick miste om en del roliga saker, men kommer fler tillfällen. Så imorrse var jag nere i gymet innan frukost, för första gången på nästan två veckor, en riktigt bra början på dagen så man vaknar till lite. En andra skön sak var att jag igår lämnade in min första uppsats här. Skönt att kunna lägga en sak åt sidan, för såklart det finns fler uppsatser att skriva. Har nu också till slut fixat så jag fått rätt kontonummer till mitt bankkonto här och kan föra över pengar och ta ut. Bara väntan kvar nu på mitt paket med nytt Visa-kort och förhoppningsvis något annat trevligt med från pärona, så fan om Posten klantar till det (vet ju hur det är på det där stället)! Appropå föräldrar så fick jag igår ännu ett trevligt samtal från pappa om att jag nu fått besked om tilldelan av studiestipendiet från stiftet för speciellt prästbarn, inga fel. Så rätt ska vara rätt, eftersom jag hedrade Adolf Lindgren med ett foto så ska jag självklart följa det fjärde budordet och hedra min fader:

Tack pappa för att Jesus är din homeboy, så jag får massa stålar!

Ett förtydligande

Vill bara med detta inlägg tydligt tala om att jag INTE är den Per Norberg i Uppsala som skrivit in till Plus i Svt (12 november, spola fram till 15:30) och klagat över att det är så lite fisk i Keldas soppor. Trodde först att det var ett skämt när jag fick frågan om det var jag som skrivit in, men när jag fick frågan igen av en helt annan oberoende person så förstod jag att det var sant. Känns inte riktigt som min stil direkt, inget jag skulle lägga kraft eller tid på. Däremot har jag självklart lagt lite av den lilla energi jag nu besitter till att kolla upp möjliga misstänkta, missnöjda mat-människor. Enligt Eniro finns det 5 personer (ej mig själv, tillfälligt skriven i Örebro) som heter Per Norberg och bor i Uppsala. Efter att ha jämfört det med Birthday.se så fick jag ner det till 3 möjliga marodörer som kan ha dragit mitt vackra namn och rykte i smutsen. En är 50 år gammal, den andra 59, och den tredje 68. Känns som jag lyckats få fram en ganska tydlig och trolig gärningsmannaprofil här; Ensam (förtids)pensionär med alltför mycket tid att lägga på saker som detta. Långt ifrån den unga person med fullspäckat schema jag själv är. Men jag vet ju nu då vad jag har att vänta mig i framtiden. Härligt.

Aidan's Bar

Vet inte riktigt om det blir bättre eller sämre med min influensa, det går upp och ner hela tiden. Känner mig dock riktigt svag, så att gå ner till biblioteket (en promenad på 10min i vanliga fall) känns som ett maratonlopp. Trist att vara så orkeslös när man har mycket att göra, och annat kul man också vill göra. Får hoppas det vänder i helgen. Var meningen att jag skulle jobba i St Aidan's bar imorgon, eftersom jag blivit en av de 14 lyckliga nya medarbetarna av bar-teamet, men sjukdomen sätter ju dock stopp för det. Har kommit ut flera förfrågningar via mail om någon kan hoppa in och jobba vissa datum men jag har alltid varit precis efter den som hann först. Så när jag väl får ett sms om att jobba igår så är jag självklart sjuk, och sjukskrev mig även för imorgon med. Annars tror jag det kommer vara ett väldigt kul jobb, och roligt att få jobba med lite folk jag inte pratat så värst mycket med en del. Dessutom ganska välbetalt i jämförelse med att knega på nation i Uppsala, tror man får ca 65kr i timmen. Nej, nu ska jag proppa mig full med droger och krypa till kojs, så förhoppningsvis vaknar man upp lite piggare och gladare imorgon.

Aidan's bar så som den kan se ut

när det är riktigt packat med folk

Cash!!

Va ute igår i Newcastle och va på en liten pub/klubb-runda med massa folk från Aidan's, två busslaster med folk blev det. Var först på ett mer publiknande ställe, men ändå med massa musik och sånt. Hade även en elektrisk tjur, och jag va två sekunder från att klara en minut, tror det blev kvällens rekord faktiskt. Hade jag vetat att det bara var två sekunder kvar så hade jag nog kunnat hålla ut, och hade då fått nåt pris i baren, surt. Gick vidare till Revolution, som va ett lite mer uppstyrt ställe med massa vodka-shots och högt vitt tak, schysst ställe att hänga. Sen bar det till slut vidare till Digital, som är ett ställe i tre våningar och riktigt schysst musik, bl a MGMT, Kings of Leon och annan dansant pop och rock. Va riktigt kul!
Även om jag tog det ganska lugnt och mådde bra imorrse så hann ändå till slut hostan och typ någon influensa ikapp mig, så idag har jag känt mig lätt febrig och mest tagit det lugnt. Hade ett seminarie i Political Geography sent innan middagen, men va alldeles för trött och sjuk för att orka säga särskilt mycket även om jag förberett mig innan.
Roligare var samtalet jag fick på vägen dit. Var pappa som ringde, blev rätt förvånad, men väldigt glatt överraskad när han läste upp ett brev från Adolf Lindgrens stifelse om att jag fått stipendiet på hela 16 000 kr! Eller med andra ord, ungefär 1 000 pints Fosters i college-baren! Beviset för att man faktiskt kan vara väldigt givmild och en god person även fast man heter Adolf. Så nu har man då alltså kammat hem stålar för att man är örebroare, så bara att invänta prästbarns-stipendiet också, men de pengarna får väl läggas på något mer kristeligt än öl. Rödvin!

Adolf Lindgren

I'm so sick I make medicine mean!

...Eller hur var det nu igen? Jag har i alla fall dragit på mig en ihållande retlig hosta som vägrar ge med sig och skär i halsen varje morgon. Är dock inte ensam om det, utan det hörs rossliga hostningar och harklingar lite varstans i korridorerna här, speciellt bland utländska studenter ovana vid det brittiska vädret. Många tror att jag som nordbo klarar av kylan utan problem, och säkert är jag nog mer förberedd än andra och upplevt riktigt kalla vintrar förut. Här är det dock en helt annan sorts kyla; blåsig och väldigt fuktig som sätter sig direkt i halsen. Sen så blir det ju inte bättre av att de håller på och stänger av och sätter på elementet i mitt rum hela tiden.
Ska kura ikväll men ändå ha lite trevligt och gå och se nya Bond-rullen. Såg den förra filmen i torsdags, på franska men med engelsk textning, så ska bli spännande att få höra Daniel Craigs röst på riktigt nu. Tyckte han lät faktiskt väldigt cool på franska.
För att även avsluta lite med vädret så är hösten här igång i full prakt, även om löven börjar falla av väldigt snabbt nu. Blir ju inte mindre vackert av att det den här helgen är någonting som kallas Durham Enlightment, då de har lyst upp flera delar av staden, bland annat promenadstråket längs ån.

Different approaches

This morning I had a lecture in my Geographies of Health and Health Care module. It was about infectious diseases, for example HIV/AIDS. There are a lot of problems related to AIDS, and many different views on how you should approach them (as a health geographer). There is the social-spatial approach, that takes on a positivism perspective and study where the disease is on the map. A very scientific approach, more about curing the disease than prevent it, not interested in emotional values. Then there is the ethnographic approach where you look more at the humans themselves and tries to prevent a spread through education and such. One I like myself, even though I think there is not often one perfect approach but instead a mix is the best, is the social interactionist approach. It is a quite new and modern view on all this, and it also looks more at the people themselves, more considering and studies everyday interactions and culture among those affected. For example this study I've read about gay men in North America, in where the author is very critical about how these men are just portrayed as dots on a map and how their bodies is seen as mere vectors for illness and carriers of the disease, in stead of considering their own views and feelings and how they interact socially rather than just sexually. I think it is a better and more human approach in order to prevent a further spread.
Then last but not least we also have the more humorous view on the origin of AIDS, here represented and presented by Dave Chappelle:

It's cool to know nothin'

Sättet att studera på här i Durham (och resten av England antar jag) skiljer sig litegrann på flera sätt mot vad jag är van vid. För det första så läser jag alla delkurser (läser sex st) parallellt med varandra, så inte alltid så lätt att hålla dom isär och ordning på dom. Dessutom är det ett annorlunda litteratur-system än vad det brukar vara hemma. De ger en en lång lista på böcker vid varje föreläsning som kan vara intressanta. Vissa böcker brukar vara markerade som mer intressanta än andra, men fortfarande väldigt många böcker. Sedan ska man själv fundera ut vilken som passar det man är själv intresserad av för uppsatsskrivningar och så. Jag gillar att det är mer öppet, men ställer samtidigt mer och högre krav och disciplin, vilket jag ibland saknar. Det är alltför lätt att göra annat, och svårt att hitta bra litteratur som man tycker ger något. Dock är alla delkurserna väldigt roliga och intressanta med bra föreläsningar. Det är ett mycket större utbud på mindre delkurser här, vilket gör att jag får möjlighet att både bredda och fördjupa mina kunskaper inom (kultur)geografi. Läser bland annat Hazard & Risk, Health & Health Care, Political Geography och Visual Culture, Media and the Politics of Place.
Den sistnämnda är riktigt intressant och handlar om hur vi uppfattar olika platser utifrån foton och rörlig bild, t.ex. Afrika. Dock fick jag ett klockrent exempel på både min ovana med så många delkurser samtidigt och min vanliga lätta virrighet idag då jag trodde jag hade en vanlig föreläsning i den kursen. Det visade sig att det var ett seminarie som jag inte hade en aning om, och efter lite bläddrande i almenackan att jag hade skrivit upp mig för ett likadant tillfälle nästa vecka. Så gick därifrån efter fem minuter och började förbereda mig inför det. Det var tur att jag smått dominerat (gjorde i alla fall riktigt bra ifrån mig) på förmiddagen under ett seminarie i Development, Society & Environment.
Det här inläggets titel är för övrigt en textrad från Kaiser Chiefs senaste singel från deras nya album "Off With Their Heads":

Kaiser Chiefs - "Never Miss A Beat"

Tyckte först att skivan inte alls var lika bra som deras två första. Hade hoppats på något mycket bättre när jag hörde att den producerats till stora delar Mark Ronson. Har lyssnat in mig några gånger på den nu, och den växer bit för bit varje gång. Måste fortfarande säga att den inte är riktigt lika tung, svängig och direkt som de andra, men det finns fortfarande flera riktigt bra låter. De kommer dessutom till Newcastle i slutet på februari för en konsert som jag vill och hoppas gå på, och är övertygad om att de nya låtarna tillsammans med de gamla kommer låta riktigt bra live.

Remember, remember the Fifth of November

Idag är det en historisk dag av flera olika anledningar. Först för att Barack Obama lyckades vinna amerikanska valet och bli den första svarta presidenten av USA. Ska bli riktigt spännande att se hur han lyckas de kommande fyra åren (förhoppningsvis åtta), kan ju definitivt inte bli sämre än vad det är nu. Tror verkligen att han kommer bidra med en hel del förändring, förhoppningsvis speciellt i utrikesfrågor, men han har samtidigt en hel del tunga grejer att ta itu med så den som lever får se.
Satt igår från kl 23 i TV-rummet tillsammans med trettiotal människor och följde vakan på BBC. Va skön och rolig stämning, och visa hade tagit med sig täcken för att stanna uppe hela natten där. Om det var för att de var otroligt intresserade, eller bara gjorde det för att känna på den totala friheten när de äntligen flyttat hemifrån (känns så ibland när en del ränner i korridorerna hela natten) vet jag inte, men trevligt ändå.

Själv gick jag upp till mitt rum vid halv två-tiden på natten för att sova, men hamnade till slut framför datorn och SVT's sändning. Skönt att höra lite svenska och inget ont om Claes Elfsberg, men det vore ju inte fel med lite mer rappare tempo och humor (kanske Filip & Fredrik stod för, men kunde inte få in Kanal 5 live) som det var i BBC's sändning. Kändes ju som att de satt i en liten container eller något på parkeringsplatsen utanför Vita Huset, otroligt sömningt.
Mer på hemmaplan (japp, England är ju nu faktiskt det) så är dagens datum förknippat med lite äldre politisk historia. Idag är det Guy Fawkes Night, även kallat Bonfire eller Fireworks Night. Det firas till minne av den s k Gunpowder Plot den 5 november 1605, då ett gäng katolska konspiratörer försökte spränga parlamentshuset i luften, men lyckades dock inte. Har inte riktigt stenkoll på den här traditionen, men tydligen så tänder man brasor och fyrverkerier så ska nog gå ut och kolla om jag ser något ikväll.
Till sist skrevs det även historia idag när jag äntligen, efter mycket besvär, fick mitt brittiska bankkontokort. Kanske mer en väldigt personlig händelse, men ändå.

The Block Obama

Ikväll är det alltså dags för presidentvalet i USA. Ett val som inte bara är viktigt på andra sidan Atlanten, utan även intressant för resten av världen. Som Kubas vicepresident Carlos Lage sa:

"Det världen behöver är en president i USA som är rationell, som har en miniminivå av intelligens, som inte är alkoholist och som inte är dement. Det är inte för mycket begärt."

Jag håller verkligen tummarna för att Barack Obama vinner, och det ser ju onekligen ljust ut just nu, även jag läst att det varit problem med bland annat röstningsmaskinerna. Får se om jag orkar stanna uppe något inatt och kolla på vakan, eller gå upp tidigt och se resultatet. Vad jag vet har en amerikansk presidentkandidat aldrig fått så mycket stöd av populärkulturella personer som Obama har fått. Han har fått ett speciellt stort stöd från många hip-hop artister, som sällan brukar visa uppskattning för politiker och val utan snarare tvärtom. Visst hade bl a Diddy sin kampanj "Vote Or Die" för fyra år sen, men det var nog mer mot Bush än för Kerry. Obama har faktiskt själv sagt att han gärna lyssnar på Jay-Z och annan hip-hop, så känns lite som att han lite mer gata och sväng än tidigare presidenter. Han har faktiskt även medverkat på flera låtar, om än kanske oftast bara i samplad form. Två exempel är på Nas senaste skiva "Untitled", och Q-tips nya skiva "The Renaissance" (han står t o m som featured) som efter år av skivbolagsstrul kommer ut idag. Ger er de två låtarna, och videon till den riktigt sköna första singeln från "The Renaissance".

Nas - "Black President"


Q-Tip - "Shaka"

Q-Tip - "Gettin' Up"

"English, motherfucker, do you speak it?!!"

I've got questions (yea, from you Felix) why I don't blog in English. Well, the only and easy answer to that is because I guess most of my readers (no idea how many, so if someone knows how to get a counter I would be happy for the help) are familiar with the beautiful Swedish language, so it has just seemed logical to keep it that way. Although, of course I want as many readers I can get, and from everywhere (but please don't make me blog in French or something). It was actually something I was hoping for when I started this, since I'm in England as an international student. So if I know there are a couple of non-Swedish readers out there I will try to mix it up a bit for you now and then. I know that the rest of my readers are very smart and still would get everything perfectly, so it wouldn't be a problem. Cheers mates!

Shoot the runner

Hade tänkt att ta ännu en lugn kväll (fredagkvällen bestod av tre avsnitt av Robins på SVT Play) igår, men eftersom Aidan's hade grattis inträde på DSU (kårhuset) så lutade det mer och mer åt det ju längre kvällen gick. På lördagar har de den riktigt schyssta klubben Revolver som spelar blandad rock, pop och lite annat. Även om jag kan ha lite dålig självdisciplin ibland så agerade jag på ett moget (måste ju vara en förebild här) och gick hem straxt innan ett då jag skulle ha roddträning sju timmar senare. Trots att det var lite tråkigt att gå när det var roligt och många man kände så gjorde det mig inget att gå hem ensam. Hade min ipod och tycker faktiskt att det är riktigt skönt att gå runt i en liten stad som Durham på natten och lyssna på musik, speciellt lite småberusad och dåsig. Blir som ett soundtrack till ens promenad.
Imorse vaknade jag då kl åtta, relativt pigg trots allt. Klädde på mig träningsbyxor, underställströja, t-shirt, fleece-tröja, mössa och vantar och sprang ner till båthuset för roddträning. Vet inte riktigt vad det är med min grupp och träning på vattnet, men det blir aldrig av. Idag visade det sig att det blivit något fel och den båten vi skulle ha var redan upptagen. Så blev lite teknikträning i båthuset, och sedan ett löppass i gymet. Sprang 25 min och tyckte jag svettades på rätt bra, vilket resulterade i en förbränning av nästan 300 kcal. Tyvärr motsvarar det bara 1,5 öl, så känns lite snopet. Tur man rör mycket på sig i vardagen också.

The Wallet

Det här inlägget var tänkt att handla om hur jag blev av med min plånbok och strul med att spärra mitt VISA-kort och fixa ett nytt, och det är väl där jag får ta och börja.

Efter att ha varit på stan i torsdags eftermiddag och fixat utklädnad till kvällens halloween fest var det bara lite alkoholvaror kvar att inhandla. Gick in i en liten livsbutik och greppade en billig vodka. Men när jag skulle betala så accepterade de inte betalkort, så fick stoppa tillbaka plånboken och låta en kompis betala. Jäktade sedan ut och vidare mot lektion. På vägen kände jag efter var jag lagt plånboken men fann den inte nånstans, så rusade snabbt tillbaka till butiken men ingen lycka där heller. Arg och irriterad gick jag hem och började beta av listan på kort som behövdes spärras och förnyas, kände inte alls för att festa loss. Fast efter en dusch och lite uppiggande musik kom jag igång och hade kul.
Dagen efter så ringde jag då till VISAs internationella spärrservice. Det var inte det lättaste jag gjort. Först och främst är mobil-mottagningen urusel framför allt inomhus, så fick stå utomhus i snålblåsten och försöka kommunicera med en person någonstans i världen. För det andra så är det inte det lättaste att få en engelsktalande person att förstå hur mitt namn och svenska adress stavas (inte heller den brittiska med så dålig mottagning). Så efter att ha stått och hittat på diverse exempel att bokstavera med så gick jag upp och kollade upp internationella fonetiska alfabetet på nätet. Har därför nu lärt mig att Per bokstaveras Papa, Echo, Romeo. Ganska rock om jag får säga det själv!
Hade allt som allt väldigt små förhoppningar om att få tillbaka plånboken, känns inte som något som skulle hända. Så gissa om jag blev förvånad när jag fick ett mail att jag skulle kontakta polisstationen. Eftersom jag hittills lyckats hålla mig från trubbel var det en ganska kall gissning att det handlade om plånboken, även om jag inte hade polisanmält den än. Men där fanns den iallafall, fast £5-sedeln var borta men alla kort var kvar så måste ses som väldig tur. Efter att ha blivit väldigt arg och förvånad över hur någon i lilla Durham troligtvis stulit min plånbok så har jag nu återfått min tillit till stadens invånare efter att den lämnats in i princip samma skick.