2. MGMT - "Oracular Spectacular"
MGMT hette tidigare The Management men bytte namn när de släppte EP:n "Time To Pretend" 2005. Gruppen består av två killar från New York och början av det här året släppte de albumet "Oracular Spectacular", som hyllats otroligt mycket och valdes till årets skiva i brittiska tidningen NME. Musiken låter modernt futuristisk och glammigt 70-tal på samma gång, psykedeliskt och rymdaktigt. Singlarna "Time To Pretend" och "Kids" har syntiga starka melodier som sätter sig direkt och fått igång många dansgolv under året. Deras videor, t.ex. till "Electric Feel" återspeglar dessutom musiken bra, känns som filmmusik till något om i en galax långt borta.
2008-12-30
2008-12-29
Best of 2008: Plats 4-3
4. Santogold - "Santogold"
Amerikanska Santogold, eller Santi White som hon egentligen heter, är fastän inte tidigare särskilt känd inte helt ny i större musiksammanhang. Hon var tidigare med i en punkgrupp som spelade in två skivor och har varit med och skrivit låtar åt amerikanska sångerskan Res, Lily Allen och va med på Mark Ronsons senaste skiva. Hon blev sen erbjuden ett solokontrakt för att spela in en skiva. Skivan är en blandning av många olika stilar med basfylld rock och pop men även lite electro, tunga beats och reggae. Hon har en väldigt bra och varierad röst som funkar lika bra över alla typer av musik som blandas. Har blivit jämförd med M.I.A. men är mer åt pop/rock-hållet och mer melodiöst.
3. Lightspeed Champion - "Falling Off The Lavender Bridge"
På första pallplatsen hittar vi en annan artist som gått solo efter att ha varit med i ett rockband. Devonte Hynes var tidigare med i Test Icicles innan de splittrades och han började spela lugnare melodiös country-pop. Låtarna förs fram av väldigt fina melodier på akustisk gitarr med ett kompband, piano och stråkar. Hynes sång är lugn, behaglig och stämningsfull, och tillsammans med bakgrundssången blir det många gånger otroligt vackert, speciellt på skivans storslagna mästerverk på nästan tio minuter "Midnight Surprise" som byter melodi och tempo flera gånger.
Amerikanska Santogold, eller Santi White som hon egentligen heter, är fastän inte tidigare särskilt känd inte helt ny i större musiksammanhang. Hon var tidigare med i en punkgrupp som spelade in två skivor och har varit med och skrivit låtar åt amerikanska sångerskan Res, Lily Allen och va med på Mark Ronsons senaste skiva. Hon blev sen erbjuden ett solokontrakt för att spela in en skiva. Skivan är en blandning av många olika stilar med basfylld rock och pop men även lite electro, tunga beats och reggae. Hon har en väldigt bra och varierad röst som funkar lika bra över alla typer av musik som blandas. Har blivit jämförd med M.I.A. men är mer åt pop/rock-hållet och mer melodiöst.
Santogold - "Lights Out"
3. Lightspeed Champion - "Falling Off The Lavender Bridge"
På första pallplatsen hittar vi en annan artist som gått solo efter att ha varit med i ett rockband. Devonte Hynes var tidigare med i Test Icicles innan de splittrades och han började spela lugnare melodiös country-pop. Låtarna förs fram av väldigt fina melodier på akustisk gitarr med ett kompband, piano och stråkar. Hynes sång är lugn, behaglig och stämningsfull, och tillsammans med bakgrundssången blir det många gånger otroligt vackert, speciellt på skivans storslagna mästerverk på nästan tio minuter "Midnight Surprise" som byter melodi och tempo flera gånger.
Lightspeed Champion - "Midnight Surprise"
Back to the books
Nu har både julhelgen och ett veckoslut passerat, så lite slut på det avkopplande lugnet och dags att sätta igång med studierna igen. Har ett antal uppsatser som ska in under den kommande terminen fram till påsk och lovat mig själv att vara mer ute i god tid efter nyår. Inte alls sugen, men är väl lättare att ta lite i taget under en längre tid än att ta allt på en gång en vecka innan de ska lämnas in. Synd att man inte lärt sig sånt tidigare bara. Örebro är dock tyvärr inget Alexandria när det kommer till biblioteksresurser, så blir nog att försöka åka till Uppsala och läsa lite där om jag inte finner böcker här.
2008-12-28
Best of 2008: Plats 6-5
6. Vampire Weekend - "Vampire Weekend"
Bestående av fyra killar killar från New York som träffades på Columbia University som började spela ihop 2006. Låtarna är lätt studentikosa med titlar som "Oxford Comma" och om kärlek på "Campus". Själva kallar de musiken de spelar för "Upper West Side Soweto" och är glatt poppiga melodier med influenser från afro-pop blandat med orgel och stråkar, dansant och gör en på bra humör. Perfekt för en trevlig förfest i din korridor!
5. TV On The Radio - "Dear Science"
Ett annat New York band är Brooklyn's finest, TV On The Radio. Deras förra skiva "Return To Cookie Mountain" som kom 2006 blev väldigt hyllad och hamnade väldigt högt på många årsbästalistor, ofta högst upp, och så även det här årets uppföljare. Bandet blandar skitiga rockiga gitarrer, elektroniskt, okonventionella trummrytmer, energisk sång och lugnt stämningsfull melodier och bakgrundssång. David Bowie är ett stort fan, och var med på ett spår på förra skivan, och de låter lite som hans sentida ljudbild. "Dear Science" är lite lättare och funkigare än förra skivan, som t.ex. singeln "Golden Age", men det är fortfarande experimentiellt och en blandning mellan skitigt och vackert.
Bestående av fyra killar killar från New York som träffades på Columbia University som började spela ihop 2006. Låtarna är lätt studentikosa med titlar som "Oxford Comma" och om kärlek på "Campus". Själva kallar de musiken de spelar för "Upper West Side Soweto" och är glatt poppiga melodier med influenser från afro-pop blandat med orgel och stråkar, dansant och gör en på bra humör. Perfekt för en trevlig förfest i din korridor!
Vampire Weekend - "Cape Cod Kwassa Kwassa"
5. TV On The Radio - "Dear Science"
Ett annat New York band är Brooklyn's finest, TV On The Radio. Deras förra skiva "Return To Cookie Mountain" som kom 2006 blev väldigt hyllad och hamnade väldigt högt på många årsbästalistor, ofta högst upp, och så även det här årets uppföljare. Bandet blandar skitiga rockiga gitarrer, elektroniskt, okonventionella trummrytmer, energisk sång och lugnt stämningsfull melodier och bakgrundssång. David Bowie är ett stort fan, och var med på ett spår på förra skivan, och de låter lite som hans sentida ljudbild. "Dear Science" är lite lättare och funkigare än förra skivan, som t.ex. singeln "Golden Age", men det är fortfarande experimentiellt och en blandning mellan skitigt och vackert.
TV On The Radio - "Dancing Choose" (Live @ Letterman)
2008-12-27
Best of 2008: Plats 8-7
8. The Roots - Rising Down
The Roots är en av mina absoluta favoritgrupper/artister, och tillhör en liten skara som efter 15 år fortfarande är relevanta och aktuella inom hip-hop med en otrolig live-show. De har för varje skiva ändrat lite på sig, men fortfarande behållt grunden, och deras åttonde studioalbum gör ingen skillnad. Det är om än mer politiskt och mörkt än förra skivan "Game Theory" och det rappas om bland annat den globala uppvärmningen och miljöproblem, knark och våld (i hemstaden Philadelphia), självmordsbombare och skolskjutningar. Beatsen är tunga, hårda och syntigt stötiga men ändå svängiga. Dock avslutas skivan med den mer partyinriktade låten "Rising Up". Skivan är full av gäster, som t.ex. Mos Def, Talib Kweli, Styles P, Saigon, Wale, Common och andra artister de tidigare jobbat med, vilket gör att huvudrapparen Black Thought får ta fram sitt absolut bästa men blir faktiskt ibland överträffad av någon av de andra. Kul med artister som hela tiden förnyar sig och lyckas göra i mitt tycke deras nästbästa skiva i karriären efter 1999 års "Things Fall Apart".
7. Glasvegas - "Glasvegas" + "A Snowflake Fell (And It Felt Like A Kiss)"
Skottska Glasvegas är nog ett av årets mest omtalade namn och var så hajpade i media att jag först inte ens hade lust att lyssna. När jag sedan gav dem en chans tyckte jag att det var alldeles för monotont, mörkt och tråkigt, men efter några fler lyssningar så blev det bättre och bättre och jag fann melodierna. James Allan som sjunger har en väldigt distinkt Glasgow-dialekt och sjunger med en väldig känsla om tunga saker som rasist-mord, socialarbetare, otrohet och frånvarande fäder. I december så följde de snabbt upp debutskivan med en EP med jultema (vilka nu säljs ihop varför jag recenserar båda tillsammans) som de mestadels spelade in i Brasov i Transylvanien bland annat ihop med en rumänsk kyrkokör. Låtarna är fortfarande mörka men lite mer juligt vackra, och skivan avslutas med en version av "Silent Night". Kuriosa: I videon till singeln från EP:n (se nedan) kan man se bandet i staden Brasov där jag för övrigt var i våras en vecka och studerade geografi. 40 sek in i videon kan man se Allan sitta vid samma fontän som jag har gjort.
The Roots är en av mina absoluta favoritgrupper/artister, och tillhör en liten skara som efter 15 år fortfarande är relevanta och aktuella inom hip-hop med en otrolig live-show. De har för varje skiva ändrat lite på sig, men fortfarande behållt grunden, och deras åttonde studioalbum gör ingen skillnad. Det är om än mer politiskt och mörkt än förra skivan "Game Theory" och det rappas om bland annat den globala uppvärmningen och miljöproblem, knark och våld (i hemstaden Philadelphia), självmordsbombare och skolskjutningar. Beatsen är tunga, hårda och syntigt stötiga men ändå svängiga. Dock avslutas skivan med den mer partyinriktade låten "Rising Up". Skivan är full av gäster, som t.ex. Mos Def, Talib Kweli, Styles P, Saigon, Wale, Common och andra artister de tidigare jobbat med, vilket gör att huvudrapparen Black Thought får ta fram sitt absolut bästa men blir faktiskt ibland överträffad av någon av de andra. Kul med artister som hela tiden förnyar sig och lyckas göra i mitt tycke deras nästbästa skiva i karriären efter 1999 års "Things Fall Apart".
The Roots - "Get Busy"
7. Glasvegas - "Glasvegas" + "A Snowflake Fell (And It Felt Like A Kiss)"
Skottska Glasvegas är nog ett av årets mest omtalade namn och var så hajpade i media att jag först inte ens hade lust att lyssna. När jag sedan gav dem en chans tyckte jag att det var alldeles för monotont, mörkt och tråkigt, men efter några fler lyssningar så blev det bättre och bättre och jag fann melodierna. James Allan som sjunger har en väldigt distinkt Glasgow-dialekt och sjunger med en väldig känsla om tunga saker som rasist-mord, socialarbetare, otrohet och frånvarande fäder. I december så följde de snabbt upp debutskivan med en EP med jultema (vilka nu säljs ihop varför jag recenserar båda tillsammans) som de mestadels spelade in i Brasov i Transylvanien bland annat ihop med en rumänsk kyrkokör. Låtarna är fortfarande mörka men lite mer juligt vackra, och skivan avslutas med en version av "Silent Night". Kuriosa: I videon till singeln från EP:n (se nedan) kan man se bandet i staden Brasov där jag för övrigt var i våras en vecka och studerade geografi. 40 sek in i videon kan man se Allan sitta vid samma fontän som jag har gjort.
Glasvegas - "Please Come Back Home"
Juldagen
Juldagen är ju den stora hemvändardagen för många, och det har sedan några år tillbaka blivit tradition att samla ihop det gamla Sörbyängen-gänget. I år var det fler än förra året som lämnat staden, vilket gör det lite svårare att ses ofta men destå roligare när det väl sker. Att stå och köa kanske i upp till en timma för att gå ut på någon krog känns inte lika värt längre, om än oftast kul om man kommer in någonstans, utan räcker nästan med att bara träffas ihop och göra något. I år blev det som vanligt hos Johan, men denna gången hos föräldrarna i Sörbyängen. Jag, Aron, Alex, Isak och Johan drack lite öl och vin och spelade ett kul brädspel svara på frågor om 50-talet och fram till 90-talet och jämföra listor över olika saker, t.ex. vad man tyckte var tidernas fem populäraste tablettaskarna. Mycket nostalgi i flera bemärkelser med andra ord. Sedan tog jag, Johan och Isak en taxi upp på stan för att gå ut någonstans. Kostade minst 150kr överallt så vi hamnade till slut på ett knökfullt Wobbler. Inte så många man kände där direkt, men träffade några oväntade personer som var kul att prata med. Rätt så trevligt allt som allt.
Johan och Isak gör en "Glenn Hysén"
Johan och Isak gör en "Glenn Hysén"2008-12-26
Best of 2008: Plats 10-9
Nu är det då dags att avsluta det här året med att lista vad jag tycker är de tio bästa skivorna som släppts 2008. Jag kommer nu dagligen beta av listan från tio och presentera årets bästa skiva på nyårsafton. Idag börjar jag då med de placeringar jag tyckt varit svårast, plats 9 och 10, då det varit flera kandidater som slagits om att komma med på listan.
10. The Soundtrack Of Our Lives - "Communion"
Göteborg's finest TSOOL har inte gjort speciellt mycket väsen av sig musikmässigt sedan de släppte skivan "Origin Vol. 1" 2004 förutom en samling med B-sidor och rariteter året efter, utan istället har en uppföljare skjutits upp och låtit vänta på sig. Men den som väntar på något gott... som man brukar säga, och nu för bara en månad sedan så släppte de ifrån sig ett dubbelalbum med nya låtar. Dubbelalbum brukar ju oftast lida av att det är för många låtar och att man inte har skalat bort de som inte håller måttet, men i det här fallet tycker jag det bara blir mer av det goda. TSOOL är ett så mångfacetterat band att det funkar alldeles utmärkt att de blandar mellan ösigt och lugnt, instrumentalt och diverse instrument, och över alla riktigt bra melodier sprider Ebbot budskap om gemenskap och samhörighet likt en pastor vid nattvard. Det enda lite negativa jag kan säga om albumets 24 låtar är att det är lite svårt att skapa ett kompakt helhetsintryck med så många spår och jag har svårt att direkt plocka ut låtar jag kommer ihåg, men däremot är den väldigt jämn rätt igenom så det gör bara att den passar bättre att lyssna på i ett svep än att plocka ut enskilda låtar. Omslaget är riktigt roligt och är ett av årets bästa i den kategorin.
The Soundtrack Of Our Lives - "Pictures Of Youth"
9. Lykke Li - "Youth Novel"
Om TSOOL gled in lite på årsbästa-listan i sista stund så har där emot Lykke Li varit hyllad under hela året. Efter att ha hajpats väldigt mycket efter sin EP 2007 med singeln "Little Bit" släppte hon sin debutskiva i februari. Skivan är producerad av Björn Yttling från Peter Bjorn & John och består av mestadels rätt så avskalade melodier med sköna trummrytmer, handklapp m.m. och Lykke Lis ljusa sång. Såg henne live på Arvikafestivalen i somras och hon har även en riktigt bra scennärvaro och show, så jag och Tobias blev helt blixtförälskade och försökte fixa till oss backstage-pass, men det är en annan historia. Hennes karriär har det här året bara gått spikrakt uppåt och lett till bland annat uppträdanden hos Jools Holland och Conan O'Brien och samarbeten med Kanye West och Kings Of Leon. Tror att det kommer fortsätta uppåt.
10. The Soundtrack Of Our Lives - "Communion"
Göteborg's finest TSOOL har inte gjort speciellt mycket väsen av sig musikmässigt sedan de släppte skivan "Origin Vol. 1" 2004 förutom en samling med B-sidor och rariteter året efter, utan istället har en uppföljare skjutits upp och låtit vänta på sig. Men den som väntar på något gott... som man brukar säga, och nu för bara en månad sedan så släppte de ifrån sig ett dubbelalbum med nya låtar. Dubbelalbum brukar ju oftast lida av att det är för många låtar och att man inte har skalat bort de som inte håller måttet, men i det här fallet tycker jag det bara blir mer av det goda. TSOOL är ett så mångfacetterat band att det funkar alldeles utmärkt att de blandar mellan ösigt och lugnt, instrumentalt och diverse instrument, och över alla riktigt bra melodier sprider Ebbot budskap om gemenskap och samhörighet likt en pastor vid nattvard. Det enda lite negativa jag kan säga om albumets 24 låtar är att det är lite svårt att skapa ett kompakt helhetsintryck med så många spår och jag har svårt att direkt plocka ut låtar jag kommer ihåg, men däremot är den väldigt jämn rätt igenom så det gör bara att den passar bättre att lyssna på i ett svep än att plocka ut enskilda låtar. Omslaget är riktigt roligt och är ett av årets bästa i den kategorin.
The Soundtrack Of Our Lives - "Pictures Of Youth"
9. Lykke Li - "Youth Novel"
Om TSOOL gled in lite på årsbästa-listan i sista stund så har där emot Lykke Li varit hyllad under hela året. Efter att ha hajpats väldigt mycket efter sin EP 2007 med singeln "Little Bit" släppte hon sin debutskiva i februari. Skivan är producerad av Björn Yttling från Peter Bjorn & John och består av mestadels rätt så avskalade melodier med sköna trummrytmer, handklapp m.m. och Lykke Lis ljusa sång. Såg henne live på Arvikafestivalen i somras och hon har även en riktigt bra scennärvaro och show, så jag och Tobias blev helt blixtförälskade och försökte fixa till oss backstage-pass, men det är en annan historia. Hennes karriär har det här året bara gått spikrakt uppåt och lett till bland annat uppträdanden hos Jools Holland och Conan O'Brien och samarbeten med Kanye West och Kings Of Leon. Tror att det kommer fortsätta uppåt.
Lykke Li - "Breaking It Up"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
