Exotisch!

Har fått en ganska ny och annorlunda bild av mig själv som svensk sen jag kom hit. Tidigare inte tyckt det varit något speciellt, snarare ganska ohett och trist, även om jag samtidigt dock är rätt stolt över det. Framför allt är det det enda jag vet, har inget annat att jämföra med, och jag har varit en i mängden. Helt plötsligt är det inte alls så längre. Nu är man istället exklusiv och på något sätt lite exotisk. Det är väl ett dussin fransmän och fransyskor här, en handfull tyskar, italienare och schweizare bland annat. Finns två svenska tjejer, men jag är ensam av manskön och de ska dessutom läsa här tre år, så de räknas nästan som engelska studenter (i mina ögon, vill ju inte återigen bli en i mängden). Kommentarer som "wow, so you are actually Swedish?!", "how cool! I love Sweden!" (även om knappt någon som sagt så varit där, snarare kärlek till H&M och IKEA) m fl har gjort mig väldigt överraskad, men positivt. Sverige har också nämnts i positiv bemärkelse under två av mina föreläsningar i kurserna Political Geography och Social and Cultural Geography, och flera andra har påpekat hur bra vi verkar ha det. Har dock samtidigt fått det påpekat att jag inte har "blonde hair and big boobs", fått frågan vilket språk vi pratar i Sverige, och var jag bor i Schweiz (vilket lett till en intern grej mellan mig och Philipp där vi måste tömma glaset vi håller i varje gång någon blandar ihop våra länder). Antar att myntet alltid har två sidor, och att linjen är tunn mellan att vara exotisk och okänd.