Best of 2008: Plats 1

...Och 2008 års bästa album enligt mig är...durururururumm!!

1. The Last Shadow Puppets - Age Of The Understatement
Duo verkar vara en bra konstelation 2008. MGMT på silverplats och The Last Shadow Puppets som tar guldpengen. Gruppen är ett projekt mellan Alex Turner från Arctic Monkeys och Miles Kane från The Rascals på delad gitarr, bas och sång, och även producenten James Ford på trummor. Musiken är väldigt 60-tals inspererad och storartat producerad med stråkarrangemang, och Turner och Kane växlar och delar vackert på sången. Albumet känns som musiken till någon spännande spionfilm från 60-talet, och det är för mig obegripligt att de inte gjorde ledmotivet till senaste Bond-filmen, hade passat perfekt. Det är ofta lugnt och coolt svängigt, och väldigt snyggt komponerat framför allt, men även lite garage-ösigt ibland. Utan tvekan den skivan som jag lyssnat mest på och som berört mig mest.

The Last Shadow Puppets - "My Mistakes Were Made For You"

Best of 2008: Plats 2

2. MGMT - "Oracular Spectacular"
MGMT hette tidigare The Management men bytte namn när de släppte EP:n "Time To Pretend" 2005. Gruppen består av två killar från New York och början av det här året släppte de albumet "Oracular Spectacular", som hyllats otroligt mycket och valdes till årets skiva i brittiska tidningen NME. Musiken låter modernt futuristisk och glammigt 70-tal på samma gång, psykedeliskt och rymdaktigt. Singlarna "Time To Pretend" och "Kids" har syntiga starka melodier som sätter sig direkt och fått igång många dansgolv under året. Deras videor, t.ex. till "Electric Feel" återspeglar dessutom musiken bra, känns som filmmusik till något om i en galax långt borta.

Best of 2008: Plats 4-3

4. Santogold - "Santogold"
Amerikanska Santogold, eller Santi White som hon egentligen heter, är fastän inte tidigare särskilt känd inte helt ny i större musiksammanhang. Hon var tidigare med i en punkgrupp som spelade in två skivor och har varit med och skrivit låtar åt amerikanska sångerskan Res, Lily Allen och va med på Mark Ronsons senaste skiva. Hon blev sen erbjuden ett solokontrakt för att spela in en skiva. Skivan är en blandning av många olika stilar med basfylld rock och pop men även lite electro, tunga beats och reggae. Hon har en väldigt bra och varierad röst som funkar lika bra över alla typer av musik som blandas. Har blivit jämförd med M.I.A. men är mer åt pop/rock-hållet och mer melodiöst.

Santogold - "Lights Out"

3. Lightspeed Champion - "Falling Off The Lavender Bridge"
På första pallplatsen hittar vi en annan artist som gått solo efter att ha varit med i ett rockband. Devonte Hynes var tidigare med i Test Icicles innan de splittrades och han började spela lugnare melodiös country-pop. Låtarna förs fram av väldigt fina melodier på akustisk gitarr med ett kompband, piano och stråkar. Hynes sång är lugn, behaglig och stämningsfull, och tillsammans med bakgrundssången blir det många gånger otroligt vackert, speciellt på skivans storslagna mästerverk på nästan tio minuter "Midnight Surprise" som byter melodi och tempo flera gånger.

Lightspeed Champion - "Midnight Surprise"

Back to the books

Nu har både julhelgen och ett veckoslut passerat, så lite slut på det avkopplande lugnet och dags att sätta igång med studierna igen. Har ett antal uppsatser som ska in under den kommande terminen fram till påsk och lovat mig själv att vara mer ute i god tid efter nyår. Inte alls sugen, men är väl lättare att ta lite i taget under en längre tid än att ta allt på en gång en vecka innan de ska lämnas in. Synd att man inte lärt sig sånt tidigare bara. Örebro är dock tyvärr inget Alexandria när det kommer till biblioteksresurser, så blir nog att försöka åka till Uppsala och läsa lite där om jag inte finner böcker här.

Best of 2008: Plats 6-5

6. Vampire Weekend - "Vampire Weekend"
Bestående av fyra killar killar från New York som träffades på Columbia University som började spela ihop 2006. Låtarna är lätt studentikosa med titlar som "Oxford Comma" och om kärlek på "Campus". Själva kallar de musiken de spelar för "Upper West Side Soweto" och är glatt poppiga melodier med influenser från afro-pop blandat med orgel och stråkar, dansant och gör en på bra humör. Perfekt för en trevlig förfest i din korridor!

Vampire Weekend - "Cape Cod Kwassa Kwassa"

5. TV On The Radio - "Dear Science"
Ett annat New York band är Brooklyn's finest, TV On The Radio. Deras förra skiva "Return To Cookie Mountain" som kom 2006 blev väldigt hyllad och hamnade väldigt högt på många årsbästalistor, ofta högst upp, och så även det här årets uppföljare. Bandet blandar skitiga rockiga gitarrer, elektroniskt, okonventionella trummrytmer, energisk sång och lugnt stämningsfull melodier och bakgrundssång. David Bowie är ett stort fan, och var med på ett spår på förra skivan, och de låter lite som hans sentida ljudbild. "Dear Science" är lite lättare och funkigare än förra skivan, som t.ex. singeln "Golden Age", men det är fortfarande experimentiellt och en blandning mellan skitigt och vackert.

TV On The Radio - "Dancing Choose" (Live @ Letterman)

Best of 2008: Plats 8-7

8. The Roots - Rising Down
The Roots är en av mina absoluta favoritgrupper/artister, och tillhör en liten skara som efter 15 år fortfarande är relevanta och aktuella inom hip-hop med en otrolig live-show. De har för varje skiva ändrat lite på sig, men fortfarande behållt grunden, och deras åttonde studioalbum gör ingen skillnad. Det är om än mer politiskt och mörkt än förra skivan "Game Theory" och det rappas om bland annat den globala uppvärmningen och miljöproblem, knark och våld (i hemstaden Philadelphia), självmordsbombare och skolskjutningar. Beatsen är tunga, hårda och syntigt stötiga men ändå svängiga. Dock avslutas skivan med den mer partyinriktade låten "Rising Up". Skivan är full av gäster, som t.ex. Mos Def, Talib Kweli, Styles P, Saigon, Wale, Common och andra artister de tidigare jobbat med, vilket gör att huvudrapparen Black Thought får ta fram sitt absolut bästa men blir faktiskt ibland överträffad av någon av de andra. Kul med artister som hela tiden förnyar sig och lyckas göra i mitt tycke deras nästbästa skiva i karriären efter 1999 års "Things Fall Apart".

The Roots - "Get Busy"

7. Glasvegas - "Glasvegas" + "A Snowflake Fell (And It Felt Like A Kiss)"
Skottska Glasvegas är nog ett av årets mest omtalade namn och var så hajpade i media att jag först inte ens hade lust att lyssna. När jag sedan gav dem en chans tyckte jag att det var alldeles för monotont, mörkt och tråkigt, men efter några fler lyssningar så blev det bättre och bättre och jag fann melodierna. James Allan som sjunger har en väldigt distinkt Glasgow-dialekt och sjunger med en väldig känsla om tunga saker som rasist-mord, socialarbetare, otrohet och frånvarande fäder. I december så följde de snabbt upp debutskivan med en EP med jultema (vilka nu säljs ihop varför jag recenserar båda tillsammans) som de mestadels spelade in i Brasov i Transylvanien bland annat ihop med en rumänsk kyrkokör. Låtarna är fortfarande mörka men lite mer juligt vackra, och skivan avslutas med en version av "Silent Night". Kuriosa: I videon till singeln från EP:n (se nedan) kan man se bandet i staden Brasov där jag för övrigt var i våras en vecka och studerade geografi. 40 sek in i videon kan man se Allan sitta vid samma fontän som jag har gjort.

Glasvegas - "Please Come Back Home"

Juldagen

Juldagen är ju den stora hemvändardagen för många, och det har sedan några år tillbaka blivit tradition att samla ihop det gamla Sörbyängen-gänget. I år var det fler än förra året som lämnat staden, vilket gör det lite svårare att ses ofta men destå roligare när det väl sker. Att stå och köa kanske i upp till en timma för att gå ut på någon krog känns inte lika värt längre, om än oftast kul om man kommer in någonstans, utan räcker nästan med att bara träffas ihop och göra något. I år blev det som vanligt hos Johan, men denna gången hos föräldrarna i Sörbyängen. Jag, Aron, Alex, Isak och Johan drack lite öl och vin och spelade ett kul brädspel svara på frågor om 50-talet och fram till 90-talet och jämföra listor över olika saker, t.ex. vad man tyckte var tidernas fem populäraste tablettaskarna. Mycket nostalgi i flera bemärkelser med andra ord. Sedan tog jag, Johan och Isak en taxi upp på stan för att gå ut någonstans. Kostade minst 150kr överallt så vi hamnade till slut på ett knökfullt Wobbler. Inte så många man kände där direkt, men träffade några oväntade personer som var kul att prata med. Rätt så trevligt allt som allt.

Johan och Isak gör en "Glenn Hysén"

Best of 2008: Plats 10-9

Nu är det då dags att avsluta det här året med att lista vad jag tycker är de tio bästa skivorna som släppts 2008. Jag kommer nu dagligen beta av listan från tio och presentera årets bästa skiva på nyårsafton. Idag börjar jag då med de placeringar jag tyckt varit svårast, plats 9 och 10, då det varit flera kandidater som slagits om att komma med på listan.

10. The Soundtrack Of Our Lives - "Communion"
Göteborg's finest TSOOL har inte gjort speciellt mycket väsen av sig musikmässigt sedan de släppte skivan "Origin Vol. 1" 2004 förutom en samling med B-sidor och rariteter året efter, utan istället har en uppföljare skjutits upp och låtit vänta på sig. Men den som väntar på något gott... som man brukar säga, och nu för bara en månad sedan så släppte de ifrån sig ett dubbelalbum med nya låtar. Dubbelalbum brukar ju oftast lida av att det är för många låtar och att man inte har skalat bort de som inte håller måttet, men i det här fallet tycker jag det bara blir mer av det goda. TSOOL är ett så mångfacetterat band att det funkar alldeles utmärkt att de blandar mellan ösigt och lugnt, instrumentalt och diverse instrument, och över alla riktigt bra melodier sprider Ebbot budskap om gemenskap och samhörighet likt en pastor vid nattvard. Det enda lite negativa jag kan säga om albumets 24 låtar är att det är lite svårt att skapa ett kompakt helhetsintryck med så många spår och jag har svårt att direkt plocka ut låtar jag kommer ihåg, men däremot är den väldigt jämn rätt igenom så det gör bara att den passar bättre att lyssna på i ett svep än att plocka ut enskilda låtar. Omslaget är riktigt roligt och är ett av årets bästa i den kategorin.


The Soundtrack Of Our Lives - "Pictures Of Youth"


9. Lykke Li - "Youth Novel"
Om TSOOL gled in lite på årsbästa-listan i sista stund så har där emot Lykke Li varit hyllad under hela året. Efter att ha hajpats väldigt mycket efter sin EP 2007 med singeln "Little Bit" släppte hon sin debutskiva i februari. Skivan är producerad av Björn Yttling från Peter Bjorn & John och består av mestadels rätt så avskalade melodier med sköna trummrytmer, handklapp m.m. och Lykke Lis ljusa sång. Såg henne live på Arvikafestivalen i somras och hon har även en riktigt bra scennärvaro och show, så jag och Tobias blev helt blixtförälskade och försökte fixa till oss backstage-pass, men det är en annan historia. Hennes karriär har det här året bara gått spikrakt uppåt och lett till bland annat uppträdanden hos Jools Holland och Conan O'Brien och samarbeten med Kanye West och Kings Of Leon. Tror att det kommer fortsätta uppåt.

Lykke Li - "Breaking It Up"

Word of the day III

Jul-special!! Här kommer några bra ord kopplade till julen.

• Nativity scene: Julkrubba
• Manger: Krubba

• Gingerbread cookies: Pepparkakor

The Night Before Christmas

Today as it is the night before Xmas, and also a bit yesterday, we have baked Christmas sweets and decorated the tree and the house in our home. I really like the spirit when we're all together in the family (except my brother who comes home later) and prepare everything, even though I'm not always as participant in the making and more in the tasting. I'm looking forward to tomorrow with the family dinner and everything, and go to sleep now as an excited little kid.

Mom making chocolate candy

Me licking the dough-scraper

Making gingerbread cookies

My sis making marzipan Santas

Our lovely Xmas tree

"No more fockin ballet!"

Yesterday, I saw the movie Billy Elliot. Don't really know why I haven't seen it before, but probably for all I knew about it was that it is about a boy who wants to dance ballet, and that didn't really attract me. Even though many said that it is really good and that I should see it, I have retained the same view of it and never given it a chance. But then I recently heard that it takes place in County Durham, became more interested and decided to finally see it. I was very happily surprised to see that it was nothing like I thought it would be (a bit sissy I must admit), and I liked it immediately from the beginning! I mean, a film that starts with a T.Rex song can't be bad, and the music in the rest of the film is fantastic too! The story is absolutely brilliant, and I became very much affected by their struggles, but it made me laugh a lot too. Since the town Everington is fictional it's hard to recognize any specific places in the film, but the long lines of brick houses is something that for me is typically English and the dialect sounds very Nortern. Another thing that I could relate to, and made me laugh, was Billy's conversation with a posh kid in London:

Kid: Hello! Nerve-racking, isn't it? Where are you from?
Billy: Everington, County Durham.
Kid: Durham? Isn't there an amazing cathedral?
Billy: Don't know. Never been.

Even though I've been in Durham City for almost three months I haven't really visit the cathedral more than for the University matriculation and the Christmas carol service, but I certainly will take more of a look inside. I'm really glad though that I took a look at Billy Elliot, because it was the type of film I like the most; a great story, funny but touching that makes you bought smile and your eyes almost a bit weary. Right now it has for me become an instant classic and personal favourite!

Mammas köttbullar

Det där med att jag inte riktigt saknar saker förrän jag upplever dem igen, ja. Jag hade helt glömt bort hur fantastiska riktiga hemgjorda svenska köttbullar är. Har ätit köttbullar i England som till mycket liknat de vi har i Sverige, men ändå inte riktigt samma, och har även hunnit äta några färdigstekta under min korta tid jag varit hemma. Men när jag såg ett fat med just nyligen stekta små kryddade köttbullar på spisen och tjuvade var jag nära fullkomlig extas! Finns inget bättre än riktiga svenska köttbullar. Speciellt inte om de är mammas.

Swedish meatballs

Äntligen hemma!

Äntligen är väl att ta i, men riktigt skönt är det! Terminen har gått hur fort som helst och var slut innan man han tänka efter. Mest är det positivt, i den bemärkelsen att jag har haft väldigt roligt och träffat väldigt mycket trevliga människor, flera som jag hoppas och tror att jag kommer ha kontakt med längre en det här läsåret, som gjort att jag knappt inte har längtat hem eller haft långtråkigt överhuvudtaget. Sen är jag även en sådan person att jag lätt anpassar mig till nya platser och gör dom ganska snabbt till mitt hem, och Durham är en perfekt liten stad i stora delar. Dessutom så saknar jag sällan saker riktigt mycket förrän jag upplever dem igen (vilket kanske både är positivt och lite negativt), t.ex. personer, mat, språk, kultur, och andra saker. Därför kändes det först inget speciellt när jag hoppade in i taxin utanför colleget för att sen ta tåg till Edinburgh för att där ifrån flyga hem till Sverige. Kan delvis ha varit för att jag sov max fyra timmar sista natten efter en lång och riktigt rolig Jingle Ball. Dock konstaterade jag i incheckningskön på flygplatsen att det var väldigt skönt och avslappnande att få höra svenska pratas runt omkring mig. Jag har pratat svenska en del i telefon och med två tjejer på college, men försökt hålla mig till engelska för att fokusera på att utveckla mig. Men varje gång jag har hört svenska nu de nästan tre senaste månaderna så har jag själv varit del av konversationen, så va skönt att bara få lyssna litegrann utan att behöva prata (låter ganska olikt mig). Sen har det självklart varit väldigt härligt att få träffa familj och en del vänner, och ser verkligen fram emot att få se fler! Sen är det faktiskt en del saker jag redan direkt saknar från mitt tillfälliga andra hem i Durham. De vänner jag fått och allt roligt jag har gjort med dem. Vädret här hemma just nu är otroligt nog sämre än det nordengelska; blött, slaskigt, grått, blåsigt, regnigt, nä usch. Den naturliga artigheten som oftast finns i England; människor ursäktar sig mer, håller upp dörrar och tackar när man själv gör det. Inte för att jag tycker att vi i Sverige är mindre trevliga (eller kanske litegrann ibland), det är bara ett annat sätt som jag inte upplever här hemma nu. Allt som allt ska jag dock avsluta med att det är härligt med lite uppehåll och få smälta allt man upplevt och få träffa människor men inte sett på ett tag och göra saker man inte kunnat göra.

White Christmas

Fick en inbjudan till använda musik-programmet Spotify av en mycket god kamrat (tack Aron!), och har sedan dess bit för bit kommit att älska det. Smidigt, bra ljudkvalité, och ett utbud som inte går av för hackor (även fast det finns ca 4000 låtar mindre när man kör från Storbritannien). Det jag gillar just nu framför allt är tillgången till alla B-sidor, t.ex Glasvegas med "Everybody's Got To Learn Sometimes". Förutom sådana här godbitar så finns det ju även andra. Satt och sökte på julsånger och fann en riktig godbit, dock lite mer söt och sliskig än Glasvegas rätt så beska låt men väldigt passande för tidpunkten på året. En sådan här smällkaramell vill man ju verkligen dela med sig, även till er spotify-lösa, och dessutom så upplevs den bäst genom att både ses och höras. God Jul!!

Snart jul!

Idag är sista kvällen här i Durham innan juluppehållet. Jag har fått in alla uppgifter jag haft och inte haft några lektioner den här veckan, så det har mest handlat om andra förberedelser och avslut, dvs bland annat en del klappletande och festande. I lördags va jag i Newcastle och letade paket till andra, men kom hem med ett par nya skor till mig själv. Behövde dock nya skor eftersom jag knatat runt i tunna converse-skor lite för länge nu. Riktigt snygga, matchar min skinnjacka perfekt. Att de också var på rea är ju inte dumt. Så nu är jag ännu mer hetast i Durham.Sen igår var det Student Carol Service i katedralen. Va fullsmockat med folk, så vi fick sitta på kanten och se kören och prästen på en skärm, som vi knappt heller såg för att vi satt så långt bak. Akustiken var det ju inget fel på, så hörde gjorde man. Va väldigt fint när kören sjöng, och vi andra fick vara med och sjunga på de flesta sångerna. Va en del gamla gobitar man kände igen, men många var traditionella engelska julsånger och psalmer. Prästen var annorlunda med. Han hade kostym istället för mer prästliknande kläder. Dessutom så va hans predikan inte särskilt högtidlig, tyckte även flera andra, och då ser jag mig knappast som särskilt konservativ. Nog för att det var för studenter och lite lättsamhet skadar ju inte, men när han mer framstod som en dålig ståuppare vars skämt ibland helt och hållet dog så känns det lite konstigt.
Ikväll är det då dags för årets Jingle Ball. Det ska vara på något fint hotell med trerätters middag, och vi ska tas dit i någon form av lyxigare bussar. Tror det blir riktigt kul! Ska dock ta mig här ifrån med taxi till tågstation kl 9 imorgon bitti, så för kul får det inte bli. Alla som ska delta fick en personlig inbjudan i ett kuvert, fast min va lite speciell då det var Bibo som skrivit den. Anar dock att han använt Google Translate. Fick igår även en liten present av honom när vi var och julshoppade i sista stund. Han hade köpt chockladbitar med mitt, Felix och Philipps namn på. En riktig vänlig typ måste jag säga! Nu är det bara sista biten av packningen som kvarstår, sen så är man hemma i Sverige imorrn kväll. Ska blir riktigt skönt att komma hem!

Music For Life

I normally don't answer any chain letters sent to my e-mail or have hundreds of applications of facebook etc. Some quiz and stuff like that are fun though, like this that I got from Karro. You're supposed to put on some kind of music player with a 'random' function, like iTunes, and then answer some questions with the titles of the songs that come up (without skipping to the next song to get a good answer of course). With a bit more than 4 500 songs in my music library there are a lot of possible answers, and some of them can be quite weird and funny. This is what I got:

• How are you today? Ut I Kylan ("Out In The Cold") (Nationalteatern)
• Will you go far in life? Die, Allright!! (The Hives)
• What do your friends think about you? Stuck Here For Days (The Datsuns)
• Will you get married? Coming Of Age (Jay-Z)
• What's the themesong of your life? To Be Determined (Evidence)
• What's the story of your life? Starman (David Bowie)
• How is school for you? Mic Control (Soul Position)
• How will tomorrow be? Dedicated (Das EFX)
• How can you progress in life? You Don't Want To Fuck With Me (Ol' Dirty Bastard)
• What's the best about your friends? Inversion (Mark Ronson)
• What's up for next week? Jersey Yo (Redman)
• What song describes you best? Rich Kid Blues (The Raconteurs)
• How is your life? Time And Time Again (Counting Crows)
• What song will be played at your funeral? Truckloads Of Nothin' (The Hellacopters)
• How to the world look at you? Thousand-mile-stare (Caesars Palace)
• Will you live a happy life? Lost! (Coldplay)
• Do you have a dark and deep secret? User Friendly (Marilyn Manson)
• Do people secretely fantasise about you? I'll Be Waiting (The Pigeon Detectives)
• How can I make myself happy? Sabotage (Gang Starr)
• Will I ever have children? Can I See You (Sunz Of Man)
• What song best describes the person you are attracted to? Player's Ball (Outkast)
• What would you like to say to the next generation? The Ownerz (Gang Starr)
• Any tips for me? Black Dog (Led Zeppelin)
• How will I be remembered? Memory Lane (O.C.)
• What's my dance tune? Shiver (Coldplay)

Comments: I'm definetely Out In The Cold today, it's really chilly! To be a Starman would be really cool, if not as an austronaut it would be cool to be a rock star like Bowie! And I wouldn't mind to leave the building to the sound of The Hellacopters (even though I already know what song I would like, sung by my three kids in an emotional acapella version) !

"Har du varit på tjejkalas?"

Igår hade en kompis glömt att dragit upp sin gylf när jag mötte upp honom för att gå till lektion. Jag påpekade det och berättade samtidigt hur man i Sverige säger då "har du varit på tjej/killkalas?", men att det är mest när man är liten. Han tyckte det lät lite konstigt och frågade varför, och jag hade inget direkt bra svar och började därför fundera på grunderna till denna kommentar. Något som kändes ganska klart direkt när jag började bena i det här var att det ligger något sexuellt över det. Vad skulle man annars syfta på när man säger att någon kommer med gylfen neddragen från ett kalas, att man druckit väldigt mycket av något på detta kalas och efter ett dussintal besök till toaletten glömt att dra upp gylfen? Men varför skulle man då säga till en kille att han varit på tjejkalas och vice versa, och inte bara ett kalas kort och gott. Nej, det håller inte. Det som dock är rejält uppseendeväckande är ju att man säger det här till barn i lågstadieålder! Minns i alla fall själv hur det var något man var snabb att säga eller fick höra när blixtlåset var längst ner, även från lärare och fritidsledare. Förekom också en variant där man räknade från 1 så fort man kunde till det att personen dragit upp gylfen, och hade man hunnit komma till 11 så hade han/hon då varit på ett kalas med 11 st tjejer/killar. Insinuerar man alltså genom att säga denna kommentar att till exempel lilla Lisa eller Olle haft någon form av orgie med ett helt fotbollslag på lagkaptenens födelsedagskalas?! Kan detta möjligtvis vara en kommentar som först förekommit bland vuxna och sen spridit sig ner i (väldigt mycket) lägre åldrar och där tappat den begynnerliga betydelsen? Eller är jag bara väldigt pervers med en vild och snuskig fantasi, och denna kommentar grundar sig i något helt annat och oskyldigt? Jag har inte riktigt kunnat släppa det här, någon som har en bra förklaring?

In my room

Even though a bit more than two months have passed I still haven't showed any photos of my room. As the slow starter I am it took me of course some time to get it personal, cosy and feel like some kind of home. Now I must say it is quite alright, but it can always get better of course. Before it used to be a white sticker with just my full name and room number on my door, until mon ami Bibo was very friendly and gave me this fantastic personal name tag! The coolest thing is that I didn't even tell him how I wanted it when he asked if I wanted one, but this is exactly how I thought it would look like!
So welcome inside my room! The two bins on the floor get taken care of by the cleaning ladies two-three times a week or something. The blue is only for paper, don't dare to throw anything else in there! They come around ten in the morning and knock on your door, and wake you up if you had plans of a bit of sleep in after a long night. Well, they are actually very friendly and chatty, so I won't talk more bad about them. I also got a little fridge. It's mostly small yoghurt packs in there that you take with you from breakfast that I eat sometimes as a bit of bed time snack. Sometimes there's also a beer or two, milk or something in there too, but most of the times it's kind of empty.
My bed isn't big, but for a small man like myself it's pretty perfect. Don't think I need to say that the bed always looks that neat and nicely made every morning, as a former army man I know how it should look. Although sometimes occasionally (read mostly) I wake up tired and just let it be. We got a bed sheet pack when we came her, but the duvet fabric feels very plastic in a strange way so I prefer my own ones. The cool poster gives the room a bit of a needed raw edge in the remaining so neatly room.
I got quite a lot of cupboard space for my clothes and other belongings, so I won't complain, especially since I'm a guy. Seems to be a bit worse for some of the girls who are in the so called houses off from the main college building, they're quite jealous when they see the rooms we got who lives in the corridors. I don't have my own bathroom, I share with about eight others, but I got a little basin at least and a mirror. I don't even have to clean the basin myself, but that is done by the cleaners every Monday when they also hoover the floor, although you have to clear the floor and around the basin before they come. Not bad, not bad.
I don't sit and study much at my desk, instead I go to the library, so I sit there mostly at night checking my mails, chat and read news. I've matched my lovely green laptop and mouse with a plastic green cup for pens, could almost be an add for IKEA. In my bookshelf I got a few books, some I've read and some I've yet not, but it makes it look intelligent. Also got the freshers photo with everyone dressed up, with myself in the middle.
On my board I put up a collage of family, friends and places that makes me feel more at home and remember a lot of good folks and times. I hope to put up some more photos and cover the whole board, maybe some new ones from here to mix it up a bit.
My room view is not cat piss at all, you could have much worse than waking up in the morning, pull your curtains and look out over wonderful hills spreading far away. As you might glimpse, there is a quite nice cathedral too from my window view, but the trees to the left totally ruin my perfect picture. Me and my neighbour Tom have long gone plans of a midnight chainsaw massacre mission and cut it down, but so far it's still there.
Hope you like it, and feel free to visit anytime you want. Mi casa es su casa!

Slippin and slidin

Som jag har sagt tidigare så har snön kommit till Durham. Vad jag har förstått så kommer det ungefär någon så här stor omgång med snö några gånger per vinter, men ändå så verkar de bli halft handlingsförlamade. Folk kan inte ta sig upp för backar med sina bilar, och min lektion på fredagmorgonen blev framflyttad en timme på grund av snön. Visst, det snöade ganska mycket men det är ju inte direkt Hurricane Katrina eller så. Tyvärr har den mesta av snön försvunnit nu, men lämnat massa livsfarlig is efter sig. Igår när vi gick ner till julmarknaden vid katedralen så föll jag först och hamnade i leran som blivit efter snön smält, så min jacka blev helt skitig på sidan och ryggen. Idag så föll jag igen, denna gång längst ner i trappan från college. Hade tagit det riktigt lugnt och långsamt hela vägen ner då man kunde se hur halt det var, men precis ner jag ska ta mig ut på trottoaren så är jag helt plötsligt på rygg. Slog mig inte särskilt mycket alls, men bara tur att ingen jag känner här har slagit sig mer.

Walking in the winter wonderland!

Efter flera dagar av riktig kyla och frost så kom äntligen snön till Durham!

Helgen v. 48

Den här helgen har kommit och gått lika snabbt som de flesta, men ändå lyckad. I fredags blev det en tidig kväll på grund av tidig avresa till Edinburgh dagen efter, så blev lite utav ett pyjamasparty och videokväll. De har ett relativt stort utbud av filmer att låna på universitetsbiblioteket med en bra blandning av smala och breda engelska och utländska (dock inga svenska vad jag sett) filmer, så vi brukar se en film i veckan ungefär ihop eller så ser jag en själv med datorn i sängen. Har hittills sett tre av Pedro Almodóvars filmer, och måste säga att de är välgjorda men jag förstår inte direkt vad han vill förmedla med dom, utan känns ofta rätt konstiga. Lördagen gick som tidigare berättat åt helt och hållet till Edinburgh-resan, och jag gick och la mig rätt tidigt.
Idag var jag först uppe vid 10-tiden och gick ner till gymmet. Det är inte det största gym jag har sett, men det funkar och lätt att använda då det bara är tre trappor ner från mitt rum. Söndagmorgnar har ju annars inneburit roddträning, men det har jag sedan två veckor slutat med. För de som kännt mig under större delen av mitt liv är väl inte det någon överraskning direkt. Jag och organiserad verksamhet går ihop som Celtic- och Rangers-fans, för att hålla mig lite till helgens skottska tema. Så kör på nu själv på löpband, roddmaskin och multi-maskinen i gymmet istället. Sen blev det sedvanligt en ganska lång och stor brunch med gröt, äggröra med bacon, tomat och potatisbullar, och en kopp kaffe, för att sen plugga i biblioteket på eftermiddagen.
Efter middagen så var det nära att jag nästan klippte mitt hår, det börjar bli ganska långt, men tog bara bort lockarna i nacken med hjälp av en kompis. Så nu ser det inte lika risigt och lockigt ut där bak iallafall, tänkt spara det lite längre över vintern nu och sen klippa det kort till våren.
Nu på kvällen så var det premiär för den brittiska filmatiseringen av Mankells Wallander med Kenneth Branagh i huvudrollen, har tydligen blivit en boksuccé här. Första avsnittet, av tre, var "Sidetracked" (Villospår) och var faktiskt rätt spännande även fast jag läst boken. Den engelska tv-deckarkänslan känns igen, men väldigt konstigt hur de uttalar många av namnen på personer och platser så man knappt känner igen dom eller förstår någonting alls. Bra söndagskvällsunderhållning dock, så kommer se de andra två kommande veckorna.
Traditionsenligt denna söndag så måste jag ju även avsluta med att spela den här helgens nationalsång:

bob hund - "Helgen v. 48"

Edinburrrrgh!

Igår var det då dags att äntligen ta sig en bit utanför Durham igen, vilket inte skett på ett tag. Resan arrangerades av the International Student Association, och målet var inte vilket som helst, utan den skottska huvudstaden Edinburgh! Biljetterna till resan hade sålts slut i tre omgångar, så till slut var det 5 bussar som åkte iväg. Eftersom det bara var över dagen och tar nästan tre timmar att åka dit med buss så fick jag gå upp 05:45 för att vara vid kårhuset 06:30 och avresa en halvtimme senare. Resan gick rätt smidigt genom Northumberland och upp till Skottland för att till slut nå Edinburgh tidig förmiddag.Väl framme så var det ganska fritt fram att göra vad man ville. Den här helgen var det tysk julmarknad i centrum med massa olika stånd och karusseller. Började dock med att besöka slottet, som ligger liksom andra delar av staden uppe på avkylda vulkantoppar vilket gör att man får en riktigt bra utsikt över staden därifrån. Själva slottet var nästan mer som en mindre liten by med stora borggårdar och vägar längs muren med kanoner ut från slottet. Man kunde även gå ner i de tidigare fängelsehålorna och se hur de behandlade tillfångatagna jenkare och fransoser.

Efter det så gick vi för att inta lunch, vilket alltid är svårt i en större grupp så det blev till slut någon pizza/pasta/hamburger-kedja med amerikanskt tema istället för något typiskt skottskt (fast vet fan om jag hade velat pröva haggis). Jag hade dock en riktigt god chili con carne så rätt nöjd ändå, och det fanns gott om säckpipe-musik, kiltar och utklädda William Wallace-kopior så det räckte. Där efter så delade vi upp oss för att gå runt lite i staden i mindre grupperingar för att göra det enklare. Jag och Philipp hoppades på att hitta massa schyssta små klädbutiker då jag hade hört att det skulle finnas en hel del. Vi måste isånnafall gått i helt fel delar av staden, för allt vi hittade var stora kedjor som H&M och Topshop, som hade större utbud än i Durham men inte riktigt något speciellt ändå, eller väldigt exklusiva och flådiga butiker. Lite lätt besvikna men ändå vid gott humör efter en promenad genom staden mötte vi upp med det tidigare gänget igen vid marknadsplatsen. Nu hade mörkret lagt sig och staden såg rätt annorlunda ut men väldigt mysig med massa upplysta byggnader och gator.Det såldes mest olika maträtter och mössor och vantar, så efter att ha glidit runt lite och kollat så bar det av till dryckesdelen för att inta lite varmt tyskt glühwein i kylan. Är ungefär som glögg, men dom har fått för sig att en apelsinklyfta i koppen ska vara god. En bra avslutning på en trevlig dag! Lyckades till slut också precis innan avresan skulle ske att hitta en halsduk i skottska klanfärger, så shoppingen var inte helt värdelös ändå.

I'm an international student

Innan jag själv åkte hit till England som utbytesstudent (ingen aning om någon härifrån åkt till Uppsala, men man säger väl så ändå) så var min bild av internationella studenter ganska klar. De bor i utkanten av staden, umgås mest med varandra, jobbar extra i baren på någon student-pub och serverar dig fel sorts öl fem gånger innan du får rätt. Förstod aldrig riktigt varför det nästan alltid följde detta mönster. Nu när jag är här har jag fått ett helt annat perspektiv på saken. Utan att ens egentligen ha agerat på något särskilt sätt så har jag kommit på mig själv med att till en viss nivå uppfylla alla tre tidigare nämnda krav. Jag bor cirka en halvtimmes promenad från centrum, äter mina måltider och spenderar kvällarna till stor del tillsammans med andra internationella studenter, och jag jobbar numera även extra i baren. Riktigt så isolerad som jag tidigare upplevt andra studenter har jag dock inte blivit, utan jag försöker omge mig även med britter såklart, men det är en lite rolig upptäckt som gjort att jag fått lite av någon form av förståelse. Så när jag kommer hem ska jag glatt ta jobb med att kontrollera student-leg i dörren på Svantes Pub.

Appropå pub så har jag ju då som tidigare nämnt blivit en av de aderton (drygt något sådant) som jobbar i baren här på college, och i förrgår så gjorde jag äntligen (för att knyta lite det till "de aderton") debut bakom disken. Det var en bra kväll att börja på eftersom det var riktigt lugnt då de flesta var i the JCR (Junior Common Room) för jazz- och rockkonsert. Fick dock hälla upp en hel del pints och blanda till diverse enklare drinkar och shots. Va riktigt kul allt som allt, och man fick chansen att prata lite mer med folk både bakom och framför baren. Tyckte dessutom jag gjorde ett ganska bra jobb och var hjälpsam och vänlig när jag tog beställningar. Det fick ju vissa (o)kamratliga personer för sig att utnyttja och sätta mig på prov min första dag på jobbet.

Nästa blir på onsdag, och då räknar jag med lite mer drag men nu är jag ju varm i kläderna så ska inte bli några problem. Funderar för övrigt att ta mig en tur till IKEA för att där då bland annat inhandla lingondricka så jag kan introducera drinken Vargtass i baren för att verkligen få till lite extra svensk influens i baren.

Smorgasbord

Har inte skrivit så mycket på sistone, ber lite om ursäkt, men är väl samtidigt ett gott tecken antar jag. Har haft två mindre uppgifter som skulle in och haft ganska fullt upp annars med. I torsdags var det lite internationell stämpel över kvällen här. Eftersom det var formal dinner i matsalen så fick man hämta ut ett matpaket, men det står man sig inte långt på så tyckte det vore roligt att laga något istället. Vad vore då bättre än riktiga svenska köttbullar att bjuda på! Det inspirerade även Yolanda som bestämde sig för att laga till spansk omelett, tortilla de patata. Efter lite missförstånd om när vi skulle inhandla varorna så fick jag springa ner på stan och bestämde mig då för att köpa färdiga köttbullar som innehöll nästan samma sak som i det svenska receptet för att det inte skulle ta sådan tid. Med färdiga så menar jag förresten inte färdigstekta och klara som i Sverige, utan bara färdigrullade köttfärsbollar, såg sjukt konstigt ut. Dock blev de faktiskt ganska bra, och tillsammans med kokt potatis och en ljus gräddsås smakade det riktigt gott till slut. Var bara lingonsylten som fattades, men det tycker jag egentligen inte om, fast ska det va ska det va!

Sen gick vi ut ett stort gäng till den italienska puben Fabio's för att gå på internationell musik-fest. Spelades ingen svensk musik, men däremot en del fransk hip-hop, reggaeton och italiensk och spansk pop, fast kände bara igen Gypsy Kings. Lyckades friska upp mitt motorik-minne (om jag har något) och bjuda på några rostiga salsa-steg från gymnasiet. Va en riktigt kul kväll och smockat med folk från lite varstans i världen.

Igår blev det lite fortsatt internationellt mat-tema då Felix bjöd på holländska pannenkoeken, vilka var precis likadana som vanliga pannkakor, men gott var det i alla fall ihop med vaniljglass och Nutella. Själv bjöd jag på Gott & Blandat som jag fått i ett paket från mamma och pappa. Det var mycket uppskattat, även bland icke-svenskarna, fast saltlakritsen gick inte hem hos Philipp. Helt oförståeligt, är ju dom bästa!

Det går bra nu, kompis, det går bra nu!

I'm back baby!! Har först äntligen gått och blivit helt frisk, är riktigt skönt. Var nog bra att ta en helt vit helg och sova tidigt, även om jag nog gick miste om en del roliga saker, men kommer fler tillfällen. Så imorrse var jag nere i gymet innan frukost, för första gången på nästan två veckor, en riktigt bra början på dagen så man vaknar till lite. En andra skön sak var att jag igår lämnade in min första uppsats här. Skönt att kunna lägga en sak åt sidan, för såklart det finns fler uppsatser att skriva. Har nu också till slut fixat så jag fått rätt kontonummer till mitt bankkonto här och kan föra över pengar och ta ut. Bara väntan kvar nu på mitt paket med nytt Visa-kort och förhoppningsvis något annat trevligt med från pärona, så fan om Posten klantar till det (vet ju hur det är på det där stället)! Appropå föräldrar så fick jag igår ännu ett trevligt samtal från pappa om att jag nu fått besked om tilldelan av studiestipendiet från stiftet för speciellt prästbarn, inga fel. Så rätt ska vara rätt, eftersom jag hedrade Adolf Lindgren med ett foto så ska jag självklart följa det fjärde budordet och hedra min fader:

Tack pappa för att Jesus är din homeboy, så jag får massa stålar!

Ett förtydligande

Vill bara med detta inlägg tydligt tala om att jag INTE är den Per Norberg i Uppsala som skrivit in till Plus i Svt (12 november, spola fram till 15:30) och klagat över att det är så lite fisk i Keldas soppor. Trodde först att det var ett skämt när jag fick frågan om det var jag som skrivit in, men när jag fick frågan igen av en helt annan oberoende person så förstod jag att det var sant. Känns inte riktigt som min stil direkt, inget jag skulle lägga kraft eller tid på. Däremot har jag självklart lagt lite av den lilla energi jag nu besitter till att kolla upp möjliga misstänkta, missnöjda mat-människor. Enligt Eniro finns det 5 personer (ej mig själv, tillfälligt skriven i Örebro) som heter Per Norberg och bor i Uppsala. Efter att ha jämfört det med Birthday.se så fick jag ner det till 3 möjliga marodörer som kan ha dragit mitt vackra namn och rykte i smutsen. En är 50 år gammal, den andra 59, och den tredje 68. Känns som jag lyckats få fram en ganska tydlig och trolig gärningsmannaprofil här; Ensam (förtids)pensionär med alltför mycket tid att lägga på saker som detta. Långt ifrån den unga person med fullspäckat schema jag själv är. Men jag vet ju nu då vad jag har att vänta mig i framtiden. Härligt.

Aidan's Bar

Vet inte riktigt om det blir bättre eller sämre med min influensa, det går upp och ner hela tiden. Känner mig dock riktigt svag, så att gå ner till biblioteket (en promenad på 10min i vanliga fall) känns som ett maratonlopp. Trist att vara så orkeslös när man har mycket att göra, och annat kul man också vill göra. Får hoppas det vänder i helgen. Var meningen att jag skulle jobba i St Aidan's bar imorgon, eftersom jag blivit en av de 14 lyckliga nya medarbetarna av bar-teamet, men sjukdomen sätter ju dock stopp för det. Har kommit ut flera förfrågningar via mail om någon kan hoppa in och jobba vissa datum men jag har alltid varit precis efter den som hann först. Så när jag väl får ett sms om att jobba igår så är jag självklart sjuk, och sjukskrev mig även för imorgon med. Annars tror jag det kommer vara ett väldigt kul jobb, och roligt att få jobba med lite folk jag inte pratat så värst mycket med en del. Dessutom ganska välbetalt i jämförelse med att knega på nation i Uppsala, tror man får ca 65kr i timmen. Nej, nu ska jag proppa mig full med droger och krypa till kojs, så förhoppningsvis vaknar man upp lite piggare och gladare imorgon.

Aidan's bar så som den kan se ut

när det är riktigt packat med folk

Cash!!

Va ute igår i Newcastle och va på en liten pub/klubb-runda med massa folk från Aidan's, två busslaster med folk blev det. Var först på ett mer publiknande ställe, men ändå med massa musik och sånt. Hade även en elektrisk tjur, och jag va två sekunder från att klara en minut, tror det blev kvällens rekord faktiskt. Hade jag vetat att det bara var två sekunder kvar så hade jag nog kunnat hålla ut, och hade då fått nåt pris i baren, surt. Gick vidare till Revolution, som va ett lite mer uppstyrt ställe med massa vodka-shots och högt vitt tak, schysst ställe att hänga. Sen bar det till slut vidare till Digital, som är ett ställe i tre våningar och riktigt schysst musik, bl a MGMT, Kings of Leon och annan dansant pop och rock. Va riktigt kul!
Även om jag tog det ganska lugnt och mådde bra imorrse så hann ändå till slut hostan och typ någon influensa ikapp mig, så idag har jag känt mig lätt febrig och mest tagit det lugnt. Hade ett seminarie i Political Geography sent innan middagen, men va alldeles för trött och sjuk för att orka säga särskilt mycket även om jag förberett mig innan.
Roligare var samtalet jag fick på vägen dit. Var pappa som ringde, blev rätt förvånad, men väldigt glatt överraskad när han läste upp ett brev från Adolf Lindgrens stifelse om att jag fått stipendiet på hela 16 000 kr! Eller med andra ord, ungefär 1 000 pints Fosters i college-baren! Beviset för att man faktiskt kan vara väldigt givmild och en god person även fast man heter Adolf. Så nu har man då alltså kammat hem stålar för att man är örebroare, så bara att invänta prästbarns-stipendiet också, men de pengarna får väl läggas på något mer kristeligt än öl. Rödvin!

Adolf Lindgren

I'm so sick I make medicine mean!

...Eller hur var det nu igen? Jag har i alla fall dragit på mig en ihållande retlig hosta som vägrar ge med sig och skär i halsen varje morgon. Är dock inte ensam om det, utan det hörs rossliga hostningar och harklingar lite varstans i korridorerna här, speciellt bland utländska studenter ovana vid det brittiska vädret. Många tror att jag som nordbo klarar av kylan utan problem, och säkert är jag nog mer förberedd än andra och upplevt riktigt kalla vintrar förut. Här är det dock en helt annan sorts kyla; blåsig och väldigt fuktig som sätter sig direkt i halsen. Sen så blir det ju inte bättre av att de håller på och stänger av och sätter på elementet i mitt rum hela tiden.
Ska kura ikväll men ändå ha lite trevligt och gå och se nya Bond-rullen. Såg den förra filmen i torsdags, på franska men med engelsk textning, så ska bli spännande att få höra Daniel Craigs röst på riktigt nu. Tyckte han lät faktiskt väldigt cool på franska.
För att även avsluta lite med vädret så är hösten här igång i full prakt, även om löven börjar falla av väldigt snabbt nu. Blir ju inte mindre vackert av att det den här helgen är någonting som kallas Durham Enlightment, då de har lyst upp flera delar av staden, bland annat promenadstråket längs ån.

Different approaches

This morning I had a lecture in my Geographies of Health and Health Care module. It was about infectious diseases, for example HIV/AIDS. There are a lot of problems related to AIDS, and many different views on how you should approach them (as a health geographer). There is the social-spatial approach, that takes on a positivism perspective and study where the disease is on the map. A very scientific approach, more about curing the disease than prevent it, not interested in emotional values. Then there is the ethnographic approach where you look more at the humans themselves and tries to prevent a spread through education and such. One I like myself, even though I think there is not often one perfect approach but instead a mix is the best, is the social interactionist approach. It is a quite new and modern view on all this, and it also looks more at the people themselves, more considering and studies everyday interactions and culture among those affected. For example this study I've read about gay men in North America, in where the author is very critical about how these men are just portrayed as dots on a map and how their bodies is seen as mere vectors for illness and carriers of the disease, in stead of considering their own views and feelings and how they interact socially rather than just sexually. I think it is a better and more human approach in order to prevent a further spread.
Then last but not least we also have the more humorous view on the origin of AIDS, here represented and presented by Dave Chappelle:

It's cool to know nothin'

Sättet att studera på här i Durham (och resten av England antar jag) skiljer sig litegrann på flera sätt mot vad jag är van vid. För det första så läser jag alla delkurser (läser sex st) parallellt med varandra, så inte alltid så lätt att hålla dom isär och ordning på dom. Dessutom är det ett annorlunda litteratur-system än vad det brukar vara hemma. De ger en en lång lista på böcker vid varje föreläsning som kan vara intressanta. Vissa böcker brukar vara markerade som mer intressanta än andra, men fortfarande väldigt många böcker. Sedan ska man själv fundera ut vilken som passar det man är själv intresserad av för uppsatsskrivningar och så. Jag gillar att det är mer öppet, men ställer samtidigt mer och högre krav och disciplin, vilket jag ibland saknar. Det är alltför lätt att göra annat, och svårt att hitta bra litteratur som man tycker ger något. Dock är alla delkurserna väldigt roliga och intressanta med bra föreläsningar. Det är ett mycket större utbud på mindre delkurser här, vilket gör att jag får möjlighet att både bredda och fördjupa mina kunskaper inom (kultur)geografi. Läser bland annat Hazard & Risk, Health & Health Care, Political Geography och Visual Culture, Media and the Politics of Place.
Den sistnämnda är riktigt intressant och handlar om hur vi uppfattar olika platser utifrån foton och rörlig bild, t.ex. Afrika. Dock fick jag ett klockrent exempel på både min ovana med så många delkurser samtidigt och min vanliga lätta virrighet idag då jag trodde jag hade en vanlig föreläsning i den kursen. Det visade sig att det var ett seminarie som jag inte hade en aning om, och efter lite bläddrande i almenackan att jag hade skrivit upp mig för ett likadant tillfälle nästa vecka. Så gick därifrån efter fem minuter och började förbereda mig inför det. Det var tur att jag smått dominerat (gjorde i alla fall riktigt bra ifrån mig) på förmiddagen under ett seminarie i Development, Society & Environment.
Det här inläggets titel är för övrigt en textrad från Kaiser Chiefs senaste singel från deras nya album "Off With Their Heads":

Kaiser Chiefs - "Never Miss A Beat"

Tyckte först att skivan inte alls var lika bra som deras två första. Hade hoppats på något mycket bättre när jag hörde att den producerats till stora delar Mark Ronson. Har lyssnat in mig några gånger på den nu, och den växer bit för bit varje gång. Måste fortfarande säga att den inte är riktigt lika tung, svängig och direkt som de andra, men det finns fortfarande flera riktigt bra låter. De kommer dessutom till Newcastle i slutet på februari för en konsert som jag vill och hoppas gå på, och är övertygad om att de nya låtarna tillsammans med de gamla kommer låta riktigt bra live.