Äntligen hemma!

Äntligen är väl att ta i, men riktigt skönt är det! Terminen har gått hur fort som helst och var slut innan man han tänka efter. Mest är det positivt, i den bemärkelsen att jag har haft väldigt roligt och träffat väldigt mycket trevliga människor, flera som jag hoppas och tror att jag kommer ha kontakt med längre en det här läsåret, som gjort att jag knappt inte har längtat hem eller haft långtråkigt överhuvudtaget. Sen är jag även en sådan person att jag lätt anpassar mig till nya platser och gör dom ganska snabbt till mitt hem, och Durham är en perfekt liten stad i stora delar. Dessutom så saknar jag sällan saker riktigt mycket förrän jag upplever dem igen (vilket kanske både är positivt och lite negativt), t.ex. personer, mat, språk, kultur, och andra saker. Därför kändes det först inget speciellt när jag hoppade in i taxin utanför colleget för att sen ta tåg till Edinburgh för att där ifrån flyga hem till Sverige. Kan delvis ha varit för att jag sov max fyra timmar sista natten efter en lång och riktigt rolig Jingle Ball. Dock konstaterade jag i incheckningskön på flygplatsen att det var väldigt skönt och avslappnande att få höra svenska pratas runt omkring mig. Jag har pratat svenska en del i telefon och med två tjejer på college, men försökt hålla mig till engelska för att fokusera på att utveckla mig. Men varje gång jag har hört svenska nu de nästan tre senaste månaderna så har jag själv varit del av konversationen, så va skönt att bara få lyssna litegrann utan att behöva prata (låter ganska olikt mig). Sen har det självklart varit väldigt härligt att få träffa familj och en del vänner, och ser verkligen fram emot att få se fler! Sen är det faktiskt en del saker jag redan direkt saknar från mitt tillfälliga andra hem i Durham. De vänner jag fått och allt roligt jag har gjort med dem. Vädret här hemma just nu är otroligt nog sämre än det nordengelska; blött, slaskigt, grått, blåsigt, regnigt, nä usch. Den naturliga artigheten som oftast finns i England; människor ursäktar sig mer, håller upp dörrar och tackar när man själv gör det. Inte för att jag tycker att vi i Sverige är mindre trevliga (eller kanske litegrann ibland), det är bara ett annat sätt som jag inte upplever här hemma nu. Allt som allt ska jag dock avsluta med att det är härligt med lite uppehåll och få smälta allt man upplevt och få träffa människor men inte sett på ett tag och göra saker man inte kunnat göra.