Different approaches

This morning I had a lecture in my Geographies of Health and Health Care module. It was about infectious diseases, for example HIV/AIDS. There are a lot of problems related to AIDS, and many different views on how you should approach them (as a health geographer). There is the social-spatial approach, that takes on a positivism perspective and study where the disease is on the map. A very scientific approach, more about curing the disease than prevent it, not interested in emotional values. Then there is the ethnographic approach where you look more at the humans themselves and tries to prevent a spread through education and such. One I like myself, even though I think there is not often one perfect approach but instead a mix is the best, is the social interactionist approach. It is a quite new and modern view on all this, and it also looks more at the people themselves, more considering and studies everyday interactions and culture among those affected. For example this study I've read about gay men in North America, in where the author is very critical about how these men are just portrayed as dots on a map and how their bodies is seen as mere vectors for illness and carriers of the disease, in stead of considering their own views and feelings and how they interact socially rather than just sexually. I think it is a better and more human approach in order to prevent a further spread.
Then last but not least we also have the more humorous view on the origin of AIDS, here represented and presented by Dave Chappelle:

It's cool to know nothin'

Sättet att studera på här i Durham (och resten av England antar jag) skiljer sig litegrann på flera sätt mot vad jag är van vid. För det första så läser jag alla delkurser (läser sex st) parallellt med varandra, så inte alltid så lätt att hålla dom isär och ordning på dom. Dessutom är det ett annorlunda litteratur-system än vad det brukar vara hemma. De ger en en lång lista på böcker vid varje föreläsning som kan vara intressanta. Vissa böcker brukar vara markerade som mer intressanta än andra, men fortfarande väldigt många böcker. Sedan ska man själv fundera ut vilken som passar det man är själv intresserad av för uppsatsskrivningar och så. Jag gillar att det är mer öppet, men ställer samtidigt mer och högre krav och disciplin, vilket jag ibland saknar. Det är alltför lätt att göra annat, och svårt att hitta bra litteratur som man tycker ger något. Dock är alla delkurserna väldigt roliga och intressanta med bra föreläsningar. Det är ett mycket större utbud på mindre delkurser här, vilket gör att jag får möjlighet att både bredda och fördjupa mina kunskaper inom (kultur)geografi. Läser bland annat Hazard & Risk, Health & Health Care, Political Geography och Visual Culture, Media and the Politics of Place.
Den sistnämnda är riktigt intressant och handlar om hur vi uppfattar olika platser utifrån foton och rörlig bild, t.ex. Afrika. Dock fick jag ett klockrent exempel på både min ovana med så många delkurser samtidigt och min vanliga lätta virrighet idag då jag trodde jag hade en vanlig föreläsning i den kursen. Det visade sig att det var ett seminarie som jag inte hade en aning om, och efter lite bläddrande i almenackan att jag hade skrivit upp mig för ett likadant tillfälle nästa vecka. Så gick därifrån efter fem minuter och började förbereda mig inför det. Det var tur att jag smått dominerat (gjorde i alla fall riktigt bra ifrån mig) på förmiddagen under ett seminarie i Development, Society & Environment.
Det här inläggets titel är för övrigt en textrad från Kaiser Chiefs senaste singel från deras nya album "Off With Their Heads":

Kaiser Chiefs - "Never Miss A Beat"

Tyckte först att skivan inte alls var lika bra som deras två första. Hade hoppats på något mycket bättre när jag hörde att den producerats till stora delar Mark Ronson. Har lyssnat in mig några gånger på den nu, och den växer bit för bit varje gång. Måste fortfarande säga att den inte är riktigt lika tung, svängig och direkt som de andra, men det finns fortfarande flera riktigt bra låter. De kommer dessutom till Newcastle i slutet på februari för en konsert som jag vill och hoppas gå på, och är övertygad om att de nya låtarna tillsammans med de gamla kommer låta riktigt bra live.

Remember, remember the Fifth of November

Idag är det en historisk dag av flera olika anledningar. Först för att Barack Obama lyckades vinna amerikanska valet och bli den första svarta presidenten av USA. Ska bli riktigt spännande att se hur han lyckas de kommande fyra åren (förhoppningsvis åtta), kan ju definitivt inte bli sämre än vad det är nu. Tror verkligen att han kommer bidra med en hel del förändring, förhoppningsvis speciellt i utrikesfrågor, men han har samtidigt en hel del tunga grejer att ta itu med så den som lever får se.
Satt igår från kl 23 i TV-rummet tillsammans med trettiotal människor och följde vakan på BBC. Va skön och rolig stämning, och visa hade tagit med sig täcken för att stanna uppe hela natten där. Om det var för att de var otroligt intresserade, eller bara gjorde det för att känna på den totala friheten när de äntligen flyttat hemifrån (känns så ibland när en del ränner i korridorerna hela natten) vet jag inte, men trevligt ändå.

Själv gick jag upp till mitt rum vid halv två-tiden på natten för att sova, men hamnade till slut framför datorn och SVT's sändning. Skönt att höra lite svenska och inget ont om Claes Elfsberg, men det vore ju inte fel med lite mer rappare tempo och humor (kanske Filip & Fredrik stod för, men kunde inte få in Kanal 5 live) som det var i BBC's sändning. Kändes ju som att de satt i en liten container eller något på parkeringsplatsen utanför Vita Huset, otroligt sömningt.
Mer på hemmaplan (japp, England är ju nu faktiskt det) så är dagens datum förknippat med lite äldre politisk historia. Idag är det Guy Fawkes Night, även kallat Bonfire eller Fireworks Night. Det firas till minne av den s k Gunpowder Plot den 5 november 1605, då ett gäng katolska konspiratörer försökte spränga parlamentshuset i luften, men lyckades dock inte. Har inte riktigt stenkoll på den här traditionen, men tydligen så tänder man brasor och fyrverkerier så ska nog gå ut och kolla om jag ser något ikväll.
Till sist skrevs det även historia idag när jag äntligen, efter mycket besvär, fick mitt brittiska bankkontokort. Kanske mer en väldigt personlig händelse, men ändå.

The Block Obama

Ikväll är det alltså dags för presidentvalet i USA. Ett val som inte bara är viktigt på andra sidan Atlanten, utan även intressant för resten av världen. Som Kubas vicepresident Carlos Lage sa:

"Det världen behöver är en president i USA som är rationell, som har en miniminivå av intelligens, som inte är alkoholist och som inte är dement. Det är inte för mycket begärt."

Jag håller verkligen tummarna för att Barack Obama vinner, och det ser ju onekligen ljust ut just nu, även jag läst att det varit problem med bland annat röstningsmaskinerna. Får se om jag orkar stanna uppe något inatt och kolla på vakan, eller gå upp tidigt och se resultatet. Vad jag vet har en amerikansk presidentkandidat aldrig fått så mycket stöd av populärkulturella personer som Obama har fått. Han har fått ett speciellt stort stöd från många hip-hop artister, som sällan brukar visa uppskattning för politiker och val utan snarare tvärtom. Visst hade bl a Diddy sin kampanj "Vote Or Die" för fyra år sen, men det var nog mer mot Bush än för Kerry. Obama har faktiskt själv sagt att han gärna lyssnar på Jay-Z och annan hip-hop, så känns lite som att han lite mer gata och sväng än tidigare presidenter. Han har faktiskt även medverkat på flera låtar, om än kanske oftast bara i samplad form. Två exempel är på Nas senaste skiva "Untitled", och Q-tips nya skiva "The Renaissance" (han står t o m som featured) som efter år av skivbolagsstrul kommer ut idag. Ger er de två låtarna, och videon till den riktigt sköna första singeln från "The Renaissance".

Nas - "Black President"


Q-Tip - "Shaka"

Q-Tip - "Gettin' Up"

"English, motherfucker, do you speak it?!!"

I've got questions (yea, from you Felix) why I don't blog in English. Well, the only and easy answer to that is because I guess most of my readers (no idea how many, so if someone knows how to get a counter I would be happy for the help) are familiar with the beautiful Swedish language, so it has just seemed logical to keep it that way. Although, of course I want as many readers I can get, and from everywhere (but please don't make me blog in French or something). It was actually something I was hoping for when I started this, since I'm in England as an international student. So if I know there are a couple of non-Swedish readers out there I will try to mix it up a bit for you now and then. I know that the rest of my readers are very smart and still would get everything perfectly, so it wouldn't be a problem. Cheers mates!

Shoot the runner

Hade tänkt att ta ännu en lugn kväll (fredagkvällen bestod av tre avsnitt av Robins på SVT Play) igår, men eftersom Aidan's hade grattis inträde på DSU (kårhuset) så lutade det mer och mer åt det ju längre kvällen gick. På lördagar har de den riktigt schyssta klubben Revolver som spelar blandad rock, pop och lite annat. Även om jag kan ha lite dålig självdisciplin ibland så agerade jag på ett moget (måste ju vara en förebild här) och gick hem straxt innan ett då jag skulle ha roddträning sju timmar senare. Trots att det var lite tråkigt att gå när det var roligt och många man kände så gjorde det mig inget att gå hem ensam. Hade min ipod och tycker faktiskt att det är riktigt skönt att gå runt i en liten stad som Durham på natten och lyssna på musik, speciellt lite småberusad och dåsig. Blir som ett soundtrack till ens promenad.
Imorse vaknade jag då kl åtta, relativt pigg trots allt. Klädde på mig träningsbyxor, underställströja, t-shirt, fleece-tröja, mössa och vantar och sprang ner till båthuset för roddträning. Vet inte riktigt vad det är med min grupp och träning på vattnet, men det blir aldrig av. Idag visade det sig att det blivit något fel och den båten vi skulle ha var redan upptagen. Så blev lite teknikträning i båthuset, och sedan ett löppass i gymet. Sprang 25 min och tyckte jag svettades på rätt bra, vilket resulterade i en förbränning av nästan 300 kcal. Tyvärr motsvarar det bara 1,5 öl, så känns lite snopet. Tur man rör mycket på sig i vardagen också.

The Wallet

Det här inlägget var tänkt att handla om hur jag blev av med min plånbok och strul med att spärra mitt VISA-kort och fixa ett nytt, och det är väl där jag får ta och börja.

Efter att ha varit på stan i torsdags eftermiddag och fixat utklädnad till kvällens halloween fest var det bara lite alkoholvaror kvar att inhandla. Gick in i en liten livsbutik och greppade en billig vodka. Men när jag skulle betala så accepterade de inte betalkort, så fick stoppa tillbaka plånboken och låta en kompis betala. Jäktade sedan ut och vidare mot lektion. På vägen kände jag efter var jag lagt plånboken men fann den inte nånstans, så rusade snabbt tillbaka till butiken men ingen lycka där heller. Arg och irriterad gick jag hem och började beta av listan på kort som behövdes spärras och förnyas, kände inte alls för att festa loss. Fast efter en dusch och lite uppiggande musik kom jag igång och hade kul.
Dagen efter så ringde jag då till VISAs internationella spärrservice. Det var inte det lättaste jag gjort. Först och främst är mobil-mottagningen urusel framför allt inomhus, så fick stå utomhus i snålblåsten och försöka kommunicera med en person någonstans i världen. För det andra så är det inte det lättaste att få en engelsktalande person att förstå hur mitt namn och svenska adress stavas (inte heller den brittiska med så dålig mottagning). Så efter att ha stått och hittat på diverse exempel att bokstavera med så gick jag upp och kollade upp internationella fonetiska alfabetet på nätet. Har därför nu lärt mig att Per bokstaveras Papa, Echo, Romeo. Ganska rock om jag får säga det själv!
Hade allt som allt väldigt små förhoppningar om att få tillbaka plånboken, känns inte som något som skulle hända. Så gissa om jag blev förvånad när jag fick ett mail att jag skulle kontakta polisstationen. Eftersom jag hittills lyckats hålla mig från trubbel var det en ganska kall gissning att det handlade om plånboken, även om jag inte hade polisanmält den än. Men där fanns den iallafall, fast £5-sedeln var borta men alla kort var kvar så måste ses som väldig tur. Efter att ha blivit väldigt arg och förvånad över hur någon i lilla Durham troligtvis stulit min plånbok så har jag nu återfått min tillit till stadens invånare efter att den lämnats in i princip samma skick.